- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
3

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA KAPITLET.



Det finnes icke någon karaktär, hur god
och upphöjd den än må vara, som ej kan
dragas ned av åtlöjet, hur uselt och dumt
detta än må vara. Tänk på åsnan, till
exempel; dess karaktär är i det närmaste
fullkomlig, den är den mest utvalda anden
bland djuren — och se, vart åtlöjet har
bragt den! I stället för att känna oss
smickrade, då vi kallas en åsna, känna
vi oss högst dubiöst berörda. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok
.
Tala sanning eller bluffa — men laga, att
du får hem tricken. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok
.

Skådeplatsen för denna berättelse är staden Dawson’s
Landing på Missourisidan av Mississippi, en halv dags
ångbåtsresa nedanför S:t Louis.

År 1830 var staden en liten trevlig samling av en- och
tvåvåningshus, vilkas vitrappade ytterväggar nästan doldes
av klängrosornas, kaprifoliernas och vildvinets hopflätade
rankor. Vart och ett av dessa vackra hem hade åt gatan
en trädgård, inhägnad med ett vitt staket och överfylld
med stockrosor, ringblommor, springkorn, amaranter och andra
gammaldags blommor; på fönsterbrädena stodo trälådor
med mossrosor och terracottakrukor, i vilka växte en art
geranium, vars rikedom på intensivt röda blomkalkar lyste
upp det rosenklädda husets övervägande ljusröda färg som
med lågorna från en explosion. Fanns det rum på hyllan
för något mer än krukor och blomlådor, så låg det en katt
— åtminstone när solen sken — utsträckt till sin fulla längd,
sovande och salig med sin lurviga mage vänd mot solen
och ena tassen över nosen. Då stod huset så att säga
komplett, och dess förnöjsamhet och frid kungjordes för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free