Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
all världen genom denna symbol, vars vittnesbörd är
oantastligt. Ett hem utan en katt — och en välfödd, bortskämd
och i vederbörlig aktning hållen katt — kan måhända vara
ett fullkomligt lyckligt hem, men hur kan det bevisa sina
anspråk på att vara det?
Längs gatornas hela sträckning, på båda sidorna, stodo
på de tegellagda trottoarernas ytterkant akacieträd med
stammarna skyddade av trälådor och sörjde för skugga under
sommaren och en ljuv doft om våren, då klasar av knoppar
slogo ut. Huvudgatan, som skildes från floden av en rad
kvarter och löpte parallellt med densamma, var också den
enda affärsgatan. Den var sex kvarter lång, och i varje
kvarter reste sig två eller tre trevåningsmagasin av tegel
över mellanskjutande gyttringar av små salustånd. Hängande
skyltar gnisslade i blåsten utefter gatans hela längd. Den
randiga påle, som vid Venedigs palats kantade kanaler
utmärker gammal anstolt adel, skyltade blott för en anspråkslös
rakstuga Dawson’s Landings huvudgata. Vid ett av de
livligaste gathörnen stod en hög, omålad påle, från toppen
och ända ned behängd med plåtpannor och bleckkrukor,
den förnämste bleckslagarens bullersamma underrättelse till
omgivningen (när det blåste) att hans butik stod öppen
för affärer i samma hörn.
Framsidan av den lilla platsen sköljdes av den stora
flodens klara vatten, varifrån dess kvarter sträckte sig bakåt
uppefter en sakta sluttning; i bakersta ytterkanten sträckte
den ut sig och spred sina hus utefter foten av kullarna,
som reste sig högt och inneslöto staden i en halvcirkelformad
båge, klädda med skog ända upp till toppen.
Ångbåtar gingo förbi, upp- och nedför floden, ungefär
en gång i timmen. De som tillhörde den lilla Cairolinjen
eller den lilla Memphislinjen lade alltid till; de stora
Orleansbåtarna stoppade blott om de anropades eller för att
landsätta passagerare eller fraktgods och likadant var
förhållandet med den stora flottiljen av egentliga lastångare. Dessa
kommo från ett dussin floder — från Illinois, Missouri,
Övre Missisippi, Ohio, Tennessee, Red River, White River
och så vidare — voro destinerade till alla möjliga platser
och lastade med alla tänkbara rariteter och förnödenheter
som samhällena vid Mississippi kunde behöva, från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
