Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ovett för att denne »låtsades» tro honom ha menat allvar,
då han ropade på hjälp, och sade att vem som helst, utom
en träskalle till nigger, skulle ha begripit, att han skojade
och låtit honom vara i fred.
Toms fiender voro emellertid i majoritet på platsen,
och de uttryckte sin åsikt fullkomligt oförblommerat. De
skrattade åt honom, kallade honom en feg stackare,
lögnare, pjalt och med andra vackra smeknamn, samt
förklarade, att de skulle giva Chambers ett nytt namn
hädanefter och laga, att det kom i bruk i staden — »Tom Driscolls
niggerpappa» — för att beteckna, att han blivit född på
nytt i detta liv och att Chambers var upphovsmannen till
hans nya tillvaro. Tom blev rasande över detta hån och
skrek:
»Giv dem på skallen, Chambers! Slå huvena av dem!
Vad står du där med händerna i fickorna för?»
Chambers undskyllde sig och sade: »Men, massa Tom,
dom ä’ för många, dom ä’...»
»Hör du, vad jag säger?»
»Förlåt, massa Tom, tvinga mig inte! Dom ä’ så många,
att...»
Tom sprang på honom och körde sin slidkniv i honom
två eller tre gånger innan pojkarna hunno rycka honom
undan och ge den sårade gossen tillfälle att komma undan.
Han var illa skadad, men ej allvarligt. Om knivbladet varit
en smula längre, hade hans bana fått sitt slut då och där.
Tom hade längesedan lärt Roxy, vad som var hennes
»plats». Det hade gått mången god dag, sedan hon
understått sig att giva honom en smekning eller ett smeknamn.
Allt sådant, från en »nigger», var honom motbjudande, och
hon hade fått besked att hålla sig på avstånd och komma
ihåg, vem hon var. Hon såg sin älskling undan för undan
sluta att vara hennes son, hon såg den »detaljen» försvinna
alldeles spårlöst; allt vad som blev kvar var hennes
husbonde — hennes herre, helt enkelt, och det var inte någon
mild herre heller. Hon såg sig själv sjunka från moderskapets
sublima höjd till det öppna slaveriets dystra djup. Den
avgrund, som skilde henne från hennes son, var fullständig.
Nu var hon blott hans kreatur, hans passopp, hans hund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
