- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
86

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Kors, det var då en dyrgrip tjuven fick med sig! Men
varför kan hon varken pantsätta eller sälja den?»

»Emedan, när tvillingarna kommo hem från Frihetens
Söners möte i går kväll, talades det om stölden överallt, och
tant Patsy var orolig för att de skulle ha förlorat något.
De funno dolken borta och underrättade polisen samt
pantlånarna överallt. Det var ett dyrbart fynd, ja, det var det,
men den gamla kvinnan lär ej få någon glädje av det, ty
då blir hon tagen.»

»Erbjödo de någon belöning?»

»Ja, femhundra dollars för kniven och femhundra dollars
därtill för tjuvens gripande.»

»En sådan tjockskallig idé», utbrast stadsfiskalen. »Tjuven
vågar sig inte till någon pantlånare och inte skicka någon
heller. Vem som än kommer med kniven blir tagen, för det
finns inte en pantlånare, som skulle vilja gå miste om
utsikten att — —»

Om någon hade givit akt på Toms ansikte vid det
tillfället, skulle kanske dess grågröna färg ha väckt
uppmärksamhet; men ingen gjorde det. Han sade för sig själv: »Jag
är förlorad! Jag kan aldrig i världen betala, vad jag är
skyldig; resten av bytet räcker ej att betala halva skulden
med. Å, jag vet det — jag är förlorad, jag är förlorad,
och den här gången för alltid. Ack, det är rysligt — jag
vet ej, vad jag skall göra eller vart jag skall vända mig!»

»Seså, seså», sade Wilson till Blake. »Jag gjorde upp
planen för dem vid midnatt, och klockan två i morse hade
vi den klar i minsta detalj. De komma att få tillbaka sin
dolk, och sedan skall jag förklara för er, hur det gått till.»

Det märktes många tecken till allmän nyfikenhet, och
Buckstone sade:

»Hör på, ni har eggat vår nyfikenhet inte så litet,
Wilson, och om ni inte har något emot att i förtroende säga
oss — — —»

»För allt i världen, jag skulle lika gärna berätta det som
låta bli, Buckstone, men eftersom det blev överenskommet
mellan tvillingarna och mig att ingenting skulle sägas, måste
vi låta det bero därvid. Men ni kan taga mitt ord på att
ni icke skola behöva vänta tre dagar. Någon kommer
mycket snart att anmäla sig och vilja ha belöningen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free