- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
87

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket snart efteråt skall jag kunna visa er både tjuven
och dolken.»

Stadsfiskalen var besviken och brydd därjämte. Han sade:

»Det kan så vara — ja, och jag hoppas, att ni spår sant,
men jag må bli fördömd, om jag begriper, hur det skall
gå till. Det är för klyftigt för mig!»

Ämnet tycktes vara utdebatterat. Ingen syntes hava något
att tillägga. Efter en stunds tystnad meddelade
fredsdomaren Wilson, att han och Buckstone kommit som
kommitterade, på det demokratiska partiets vägnar, för att bedja
honom låta uppställa sig som kandidat för
borgmästarevärdigheten — ty den lilla staden skulle nu få egen magistrat,
och tiden för första valet nalkades. Det var den första
uppmärksamhet, något parti någonsin visat Wilson; det var en
tämligen blygsam sådan, men den var ett erkännande av
hans debut i stadens liv och verksamhet till slut; den var
ett steg uppåt, och han var djupt tacksam. Han mottog
anbudet, och kommittén avlägsnade sig, åtföljd av unge Tom.

*


FJORTONDE KAPITLET.



Den äkta vattenmelonen från
Sydstaterna är en särskild Guds gåva, som ej
kan nämnas på samma gång som mera
vanliga saker. Den är den förnämsta av
jordens njutningar, med Guds nåde,
konung över alla jordens frukter. När
man har smakat den, vet man, vad
änglarna äta. Det var ingen vattenmelon
från Sydstaterna, som Eva åt; det veta
vi, ty hon ångrade sig. — Ur
Pundhuvud-Wilsons tänkebok
.

Ungefär vid samma tid som Wilson bugade ut
kommittén, trädde Pembroke Howard in i huset intill för att
avgiva rapport. Han fann den gamle domaren sitta i sin
länstol, bister och rak i ryggen, väntande på honom.

»Nå, Howard — hur gick det?»

»Så bra som möjligt.»

»Han antager utmaningen, eller hur?» och stridsglansen
började muntert glimma i domarens ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free