Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Antager? Kors, han gjorde det med förtjusning.»
»Så, det gjorde han. Det är nobelt — riktigt nobelt.
Det tycker jag om. När blir det?»
»Nu! Genast! I kväll! En beundransvärd karl —
beundransvärd!»
»Beundransvärd? Han är en raring! Sannerligen, det är
en ära lika väl som ett nöje att möta en sådan man med
vapen i hand. Seså — i väg med dig! Gå och ordna
alltsammans — och giv honom mina hjärtligaste hälsningar. En
utmärkt karl, sannerligen; en beundransvärd karl, som du
säger.»
Howard skyndade bort, i det han sade:
»Jag skall stämma honom till den obebodda platsen
mellan Wilsons hus och spökhuset inom en timme, och jag
tager med mig mina egna pistoler.»
Domaren Driscoll började gå av och an på golvet i ett
tillstånd av förtjust upphetsning; men plötsligt stod han stilla
och började tänka — började tänka på Tom. Två gånger
tog han ett steg mot chiffonjén, och två gånger vände han
om, men slutligen sade han:
»Kanske är detta min sista kväll här i världen — jag
får ej taga risken. Han är ingenting värd, han är en
ovärdig, men det är till stor del mitt fel. Han lämnades mig
i vård av min bror på hans dödsbädd, och jag har skämt
bort honom till hans fördärv, i stället för att fostra honom
strängt och göra en man av honom. Jag har ej väl vårdat
vad som anförtrotts mig, och till den synden får jag ej foga
att övergiva honom. En gång redan har jag förlåtit honom
och tänkte låta honom genomgå en lång och hård prövotid,
innan jag förlät honom igen, om jag skulle få leva, men
jag törs ej taga den risken. Nej, jag måste förnya testamentet.
Men om jag överlever duellen, skall jag gömma undan det,
och han skall ingenting få veta, tills han bättrar sig och
jag ser, att hans förbättring är varaktig.»
Han skrev om testamentet, och den, han trodde vara sin
brorson, var ännu en gång arvinge till en förmögenhet. Just
som han höll på att sluta därmed, kom Tom, som gått sig
trött på en ny grubbelfylld vandring, hem och gick på tå
förbi vardagsrummets dörr. Han tittade in och skyndade
på, ty i kväll hade åsynen av hans farbror blott något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
