Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Vårt eget instrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obunden stil så, att både formens egendomligheter, tankarnes
innebörd och innehållets skiftande stämningar liksom drunkna
i rösttonen, ur hvars enformigt brusande vågsvall vi oaflåtligt
tycka oss höra en ropandes röst, som säger: »Hören på,
gode vänner, här är en som kan deklamera!» Icke heller
inskränker sig välläsningskonsten blott till förmågan att i
vårdad och anspråkslös samtalston framsäga ett kväde, en
roman eller en predikan, huru aktningsvärd denna förmåga
än i och för sig må vara. Med konsten att läsa väl förstå
vi förmågan att tala väl, att tala så tydligt, att hvarje till
det talade ordet hörande språkljud utan ansträngning
förnimmes, att tala så språkriktigt, att det upplästa styckets
språkliga skönhet därigenom kommer till sin rätt, att
slutligen tala så uttrycksfullt, att icke blott styckets
tankesammanhang utan också de känslor, affekter m. m., som en gång
rörde sig i författarens själ, när stycket tog lif och form i
hans medvetande, nu på taltonernas vingar öfverflyttas till
åhörarne. Är det upplästa därjämte äkta poesi, så skall en
sådan läsning i åhörarens själ framtrolla en följd af gripande,
skiftande stämningar, liksom han stode under inflytelsen af
en öfverjordisk musik, som låter hans hjärta än liksom
genomjublas af glädje och segerfröjd, än sammankrympas af
sorg eller medlidande, än smälta i ömhet eller tråna i vemod,
medan hans ande förflyttas till nejder, dem hans öga aldrig
skådat, eller tider, om hvilkas innebörd han hittills knappast
drömt, och utan att lyssnaren en enda gång frestas till
erinringen om, att den makt, som framlockar denna musik
i hans själ, helt enkelt är stämman från en menniska, som
läser ur en bok.
Säg, har ni någonsin hört en sådan läsning? En och
annan bland oss skall måhända svara ja, men många,
kanske de allra fleste, skola helt visst genmäla: »Nej, jag
har aldrig, aldrig hört något dylikt.»
Hvad innebära nu dessa svar? Betyda de månne icke,
att vi på grund af hvarjehanda orsaker låta den uppväxande
ungdomen förvärfva sig färdighet på mångahanda
konstgjorda musikaliska instrument, medan vi själfva förbise och
låta våra barn förblifva i okunnighet om ett annat
tonverktyg, till inrättning och verksamhetssätt något af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
