Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framställning. Denna enda detalj var nämligen tillräcklig icke
blott att belysa denna typ af en fransk husabbé, utan
därjämte att sätta tonen och andan inom en dylik gammal
fransk adelsfamilj i ett klarare ljus, än den mest spirituela
afhandling skulle kunnat åstadkomma.
Den äkta skådespelaren är följaktligen det bästa
mönstret och sålunda i praktiskt hänseende den bäste läraren på
detta område. Men han blir vår lärare förnämligast genom
sin förmåga att framställa den största möjliga natursanning
med de enklaste hjälpmedlen och i den skönaste formen.
På grund af sin äkta konstfärdighet är också den
framstående skådespelaren ej inskränkt till blott det rent
dramatiska föredraget. Det är visserligen icke vår mening, att
skådespelaren skulle beträda predikstolen, lika litet som vi
skulle vilja tillråda, att en prest, huru utmärkt som helst
inom sitt område, skulle utföra prestroller på scenen. Men
hvad en stor skådespelare genom sin konst förmår uträtta
äfven på ett för honom i regeln främmande område, därom
vittnar följande lilla drag ur Garricks lif. Den store
skådespelaren befann sig en söndag på besök hos en familj på
landet. Man ville enligt gammal engelsk sed läsa mässan
och hemstälde till skådespelaren, huruvida han icke skulle
vilja åtaga sig detta värf, hvartill han förklarade sig villig.
Man erinre sig nu blott den bekanta beskrifningen af det
sätt, hvarpå denne skådespelare utförde Hamlet, särskildt
den scen, där prinsen får syn på sin faders vålnad. Han
tumlade några steg tillbaka så häftigt, att han skulle störtat
omkull, om icke Horatio och Marcellus hållit honom uppe,
hvarefter han synes liksom stelnad af förskräckelse. I denna
ställning, med blottadt hufvud – hatten hade fallit af honom
– med händerna i afvärjande ställning, medan hans anlete
uttrycker en outsäglig förfäran – i denna ställning förblifver
han några ögonblick, hvarefter han utbrister i de bekanta
orden, som i vår svenska öfversättning återgifvas med:
»Änglar och nådens budskap oss bevare!» men i en ton,
som kommer blodet i åhörarens ådror att stelna af fasa.
Det var nu samme Garrick, som läste mässan så enkelt, så
innerligt och skönt, att intet Öga förblef torrt, och många
försäkrade, att de tyckte sig aldrig hafva hört denna text
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
