Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om äkta skådespelarekonst och dess inflytande på öfriga former af muntligt föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif. Vi svenskar synas hysa en sådan fruktan för
centralisation, att vi på det andliga området löpa fara att blifva
decentraliserade. Våra andliga resurser äro storartade men
splittrade och därför jämförelsevis kraftlösa. Vår andes
fyrtorn äro så illa placerade, att ljuset från det ena ej hinner
öfver till det andra, och därför går så mången seglare
förlorad. Blomman af vår vetenskapliga intelligens växer och
frodas, liksom dess förnämsta frukter skördas i tvenne från
hvarandra på grund af mångahanda förhållanden vidt skilda
landsortsstäder, medan vår hufvudstad gömmer inom sig en
mängd kulturanstalter, som hvar för sig med heder och
stundom med glans häfda sin plats, men dock till största
delen sakna ett väsentligt samband; men denna vår
hufvudstad eger ingenting annat än ett fragment af en högskola,
som i trots af sina lysande och delvis världsberömda krafter
dock i vissa fall lefver ett slags privatlif stundom med
dagsbekymmer för utkomsten. Svensk vetenskap och svensk
konst bo i skilda läger. De få så sällan tillfälle att se
hvarandra rätt djupt in i ögonen, att de till sist glömma
möjligheten af ett samarbete, och därför utsås den svenska
dramatikens frön antingen på hälleberget eller växa de bland
tistlar och törnen, och därför står slutligen den svenska
skådespelarekonsten visserligen på inhemsk mark, vittnande
om svensk kultur och svensk intelligens, men med anletet
iängtansfullt vändt mot det land, där dess vagga stod, detta
Frankrike och detta Paris, som på senare tider tycks hafva
blifvit äfven våra bildande konstnärers andra hemland, deras
nya Amerika, dit de emigrera för att sedan alltför ofta
aldrig återvända.
Men nu har ju efter tider af ekonomiskt mörker och
hårdt betryck den gyllene solen åter börjat lysa Öfver våra
teaterförhållanden. Operan behöfver icke längre tigga, hon
har ju fått sina nödvändiga millioner. Operan i all ära!
Vi underskatta icke hennes betydelse, men vi öfverskatta
den heller icke. Hvad Sverige och dess hufvudstad i första
rummet behöfva på det dramatiska området är icke en
opera, som alltid måste blifva mer eller mindre
kosmopolitisk, utan en svensk, en nationel teater. Men ingen
nationalteater utan en nationel dramatisk literatur i konstnärlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
