Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Om det svenska predikstolsföredraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härtill sällar sig nu en annan omständighet. En vanlig
svensk predikan är till sitt innehåll antingen en dogmatisk
utläggning, åtföljd af en s. k. tillämpning, den förra delen
åsyftande att uppbygga, den senare att röra. Den s. k.
väckelsepredikanten, den, efter hvilken man mest springer,
såsom det heter i dagligt tal, frigör sig dock oftast från
den dogmatiska delen och låter hela sin predikan varda ett
rörelsemedel med syfte att hufvudsakligen verka på
åhörarens känsla. Det tredje hufvudslaget af predikningar, som
oftast påträffas i de större städerna, utgöres till största delen
af prydligare omskrifningar af dagens text, uppblandad med
mer eller mindre milda eller ljumma förmaningar till
åhörarne att betänka hvad deras frid tillhör, och det är detta
slags predikningar, som oftast uppläsas i den s. k. vårdade
konversationstonen.
En predikant, som tillhör någon af de två första
klasserna, vänder sig följaktligen antingen till sina åhörares
förstånd i ett ämne, som detta förstånd otaliga gånger förut
uppfattat och hvilket sålunda hos den i religiöst hänseende
mindre vakne eller mindre utvecklade åhöraren till sist ej
åstadkommer annat intryck än tråkighetens, eller också
vädjar han lika ensidigt till åhörarens känslolif och frammanar
en rörelse, som måhända förflyktigas i samma ögonblick
åhöraren träder utom kyrkodörren, medan den s. k.
konversationspredikanten vanligen ej åstadkommer annat än en
stunds andlig förströelse, ett slags estetisk verkan, som
lemnar åhörarens religiösa lif oberördt. Ingen af detta slags
predikanter synes hafva någon föreställning om, att ett
genomgripande, stadigvarande religiöst intryck endast kan
åstadkommas genom ett vädjande till åhörarens hela personlighet,
hvilket endast kan ske därigenom, att hans känslolif väckes
samtidigt med att hans religiösa begreppsvärld omgestaltas
eller uppbygges i en viss riktning. Endast den känsla, som
eger sitt säte i en fast sluten krets af begrepp, kan ega ett
fortvarande bestånd. Ingen öfvertygelse och allra minst en
religiös öfvertygelse kan komma till stånd vare sig genom
isolerade begrepp eller en isolerad känsla, utan endast genom
en innerlig förbindelse af bådadera. Predikanter af detta
slag synas glömma, att de äro själasörjare, att de i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
