Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Andningen ur helsovårdens synpunkt. Den s. k. presthalssjukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röstbrukare ända ned till auktionsroparen och brandvakten,
som genom okunnighet i andningskonsten kunna råka ut
för denna besvärliga, stundom lifsfarliga sjukdom.,
Det fel, en sådan röstbrukare begår, torde enligt det
ofvan anförda ligga i öppen dag. Röstens styrka betingades
af två faktorer, den ena elasticiteten i röstbanden och
resonansrummet, hvaremot den andra låg i kraften hos den
orsak, som frambragte dallringarna, nämligen den af
andningsmusklerna framdrifna luftströmmen. I stället för att
hufvudsakligen vända sin uppmärksamhet åt den senare faktorn
eller själfva källan till Ijudalstringen, hvilket sker genom att
begagna sig af mellangärdsandningens söker man öka
röststyrkan genom att taga sin tillflykt till den andra faktorn
eller genom att på ett ensidigt och onaturligt sätt anstränga
röstband och strupväggar, och denna farliga utväg frestas
man att beträda på grund af nyckelbensandningen. När nu
dessa sjukdomsföreteelser i slemhinnan blifvit kroniska, så
förlora de fina muskelfibrerna alltmer sin förmåga af
sammandragning, och då vi därjämte betänka, att slemhinnan
icke blott fortsattes uppåt genom näskanalen utan äfven
nedåt genom luftstrupen och följaktligen äfven till
struphufvudet och röstbanden, så inses lätt, att denna i strupens
muskelväfnad börjande sjuklighet måste leda därhän, att
röstbrukaren på grund af den bristfälliga sammandragningen
i röstorganets muskelfibrer blir oförmögen att använda
mellanrösten, tala eller sjunga mezza voce. Han måste antingen
gallskrika eller framhviska, kanske i bästa fall framsucka
sina ljud, hvarjämte han förlorar förmågan att »spinna tonen»
eller att företaga diminuendo och crescendo på samma ton.
Genom den onaturliga slemafsöndringen i resonansrummet
varder rösten klanglös, och sträcker sig slemafsöndringen
äfven till röstbanden och hämmar deras naturenliga
vibrationsförmåga, varder rösten därjämte hes och belagd. Någon
gång öfvergår röstbandens sjuklighet till fullständig
förlamning, då stumhet inträder. Genom nyckelbensandningen
löper man fara att förlora först röstens friskhet och behag
och sedan rösten själf. Detta gäller i första rummet
sångrösten, men kan under vissa förhållanden äfven tillämpas på
talstämman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
