Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Näsandningen och dess förnämsta betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del af näsan, där luktsinnet har sitt förnämsta säte, ej komme
i omedelbar beröring med de gasformiga, väl- eller
illaluktande ämnen, med hvilka den yttre luften så ofta är
uppblandad. Att på grund af sin byggnad vara genomgång.sort
för den in- och utströmmande luften är näsans första eller
allmänna ändamål; luktandet är dess speciela fysiologiska
funktion liksom smakandet för en del af munverktygen,
hvilkas första och förnämsta ändamål är att mottaga,
sönderdela och på annat sätt medverka till smältningen af den
föda, som skall tjäna organismen till näring.
Munnen såsom språkverktyg måste vara
genomgångsort för utandad luft och kan äfven begagnas såsom verktyg
vid inandningen, men näsan är menniskans liksom de flesta
högre djurens naturliga respirator. Det nyfödda barnet
andas också hufvudsakligen genom näsan, hvarför en
tillfällig tappning af dess näskanal åstadkommer
kväfningssymptom hos detsamma. Men sä småningom och särskildt under
inflytelsen af det myckna talandet vänjer sig menniskan vid
munandningen, och vanan vid näsandning måste följaktligen
i likhet med så mången annan dyrbar naturgåfva
återuppöfvas genom viljans tillskyndelse eller genom konst. Genom
att passera näsrummet, särskildt den nedersta delen af
detsamma, blir den utifrån inströmmande luften uppvärmd eller
erhåller en värmegrad, som motverkar dess eljest ofta menliga
inflytande på svalg, struphufvud, luftstrupe och lungor. Sedan
nämligen luftströmmen passerat vägen genom näsrummet och
svalget samt uppnått struphufvudet, har den erhållit nästan
samma värmegrad (ungefär 37,5° C.) som blodet själft, tack
vare den rikedom af blodkärl, som näsan innehåller. Medelst
fuktigheten hos näsans slemhinna och de fina hår, som
bekläda större delen af densamma, blir den inströmmande
luften befriad från en mängd förorenande beståndsdelar, gröfre
och finare, med hvilka den, särskildt i större städer, är
uppblandad, och hvilka föranleda retning uti andningsorganen.
Det dam, som vi med synsinnet förnimma i solstrålarne, som
lysa in i våra rum, består nämligen icke blott af oorganiska
smådelar af mångfaldigt slag utan äfven af den mängd
lifsfrön, som under gynsamma förhållanden utveckla sig till
organismer i hvarje vattensamling, som under en tillbörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
