Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Näsandningen och dess förnämsta betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverdrifterna i dessa Catlins påståenden äro tydliga,
emedan dylika förmåner väl i första rummet måste tillskrifvas
inflytelsen af det fria naturlifvet i allmänhet; men kärnan i
hans bevisning, nämligen andningens inflytande på
organismens alla funktioner, är obestridlig.
Angående indiantänderna anmärker Catlin, huruledes
dessa på grund af sin skönhet under en viss tid utgjort en
värdefull handelsvara. I tandläkarekonstens barndom eller
innan löstandsfabrikationen uppnått sin nuvarande fulländning,
plägade man nämligen uppsöka de indianska
begrafningsplatserna i ändamål att befria de ofta med stor pietet
förvarade indianskallarne från deras tandgarnityr, hvilka
sedermera i ny infattning fingo tjänstgöra för andra gången, men
nu i civiliserade munnar och utan att t. ex. den fina damen,
som förtjust smålog för att visa sina sköna nya tänder,
antagligen tänkte på, att hennes tandprydnad förut kanske
under en hel mansålder användts i ett par indiankäkar för
att tugga buffelkött.
Vidare anmärker Catlin, att hvarje energisk
kroppsansträngning fordrar munnens tillslutning och följaktligen
näsandning, att läpparnes fasta tillslutning därför varder ett
konstant kännetecken på personer, som äro i besittning af
kroppslig energi, och då kroppsliga egenskaper ofta stå i
förbindelse med andliga, äro nnuntillslutningen och
näsandningen ej sällan vittnesbörd om viljefasthet eller andlig
energi. Denna åsikt lär äfven vara utbredd bland Amerikas
arbetarebefolkning. Så t. ex. förtäljer Catlin, att två af
hans tjänare en gång råkade i en tvist, som skulle afgöras
medelst strid. Den utmanande var en jämförelsevis liten,
men senfull och energisk hvit man, medan hans motståndare
var en jättelik neger. Tvisten bilades genom Catlins
bemedling, men då han sedermera tillsporde den mindre
kämpen, huru han kunde våga att utmana en motståndare
med sådana kroppskrafter som negerns, fick han till svar:
»Jag fruktar aldrig en man, som går med öppen mun».
Negern gick nämligen och »gapade».
Slutligen fäster Catlin uppmärksamheten på munnens
tillslutning och den därmed sammanhängande näsandningen
äfven ur estetisk synpunkt. Äfven denna synes på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
