Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilja vi åter icke detta, så frågas vidare: skola vi
använda tid och krafter, insikter och undervisningskonst för att
inlära de främmande lefvande språkens uttal på ett visst
bestämdt sätt eller enligt vissa bestämda uttalsregler, men
låta uttalet af vårt eget sköna och dyrbara modersmål gå
vind för våg eller bestämmas af den enskilde lärarens eller
lärjungens bygdemålsbrytning?
Den andra anmärkningen är följande. De trenne
sedermera i bokform utgifna föreläsningar, i hvilka den
ifrågavarande språkmannen uttryckte ofvannämde satser om
högsvenskan, det svenska riksspråket och dess uttal, hade
egentligen till syfte att klargöra den s. k. radikala
rättstafnings-reformen, för hvilken författaren då för tiden stod i spetsen.
Vid genomförandet af denna reform skulle han utan tvifvel
helst velat tillämpa sin grundsats, att skriften skall »ljud
för ljud, bokstaf för bokstaf följa talets ström». Men så
långt ville han icke gå, ty rättstafningsreformen vore enligt
hans mening »icke en vetenskaplig utan en praktisk fråga».
Man måste följaktligen något jämka pä sina fordringar eller
endast delvis tillämpa ljudenlighetssatsen af brist på exakta
ljudtecken. Alltså så långt de i språket hittills användbara
ljudtecknen räckte, skulle man - med tillbörliga undantag
– försöka genomföra rättstafningsreformen, särskildt i syfte
att underlätta undervisningen i modersmålet. Nu heter det
visserligen, att det är riksspråket under dess mest vårdade
form – d. v. s. de bildades språk – som skall fixeras på
ofvannämda sätt. Men dessa ljud hos de bildade från
Ystad till Haparanda växla ju eller förete stundom lika stora
skiljaktigheter som a, u3 och å med dess skiftningar, t. ex.
safva su3fva, sofva o. s. v., för att icke tala om de finare
skiftningarna, t. ex. i fråga om ö-ljudet, hvilka äro ännu
mer förrädiska. Men alla dessa ljud med deras vidsträckta
amplitud skulle nu intvingas under samma slags ljudtecken!
Hvilken tvångströja på individualiteten! Har man rättighet
att tala enligt hrr Lundell-Körtings metod, så måste man
väl också ega rättighet att skrifva efter samma liberala
grundsatser, då ju skriftens mål är att »ljud för ljud,
bokstaf för bokstaf följa talets ström». Borde icke den svenske
författaren följdriktigt hafva sagt: »Jag kan icke begripa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
