Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtrogna delen af folket ett medvetande om litteraturspråkets
ljud eller rättare sagdt, huru detta språks ljud böra uttalas, ett
medvetande, som i regeln ej låter föra sig vilse af ordens eller
ljudens beteckningssätt i skrift eller tryck. Hvarje bildad
svensk vet att d-e-m skall uttalas med kort ä-ljud, ej med
långt e-ljud, att ett betonadt ä-ljud i regeln är slutet, och
att sålunda det första ä-ljudet i apa är slutet, det andra öppet,
att tecknet y i fyrtio allmänt uttalas som ö, att l är stumt
och e ljuder som ä i ordet verld o. s. v., och detta
medvetande är så starkt utbildadt, att om en språkbild ad svensk
äfven under uppläsning ej iakttager dylika ljud, utan inblandar
ljuden från sitt h vardagstal, så skall han i regeln finna det
rätta, så snart hans uppmärksamhet väckes eller någon frågar:
Huru bör detta ord rätteligen uttalas? Af hundra tusen ord
skall man sålunda måhända ej finna mer än en procent, ja,
kanske endast några hundra, om hvilkas uttal de
litteraturförtrogne ej äro ense. Men på grund af detta
ljudmedvetande är det också möjligt för den bildade och finhörande
språkmannen att i ordlista eller ordbok beteckna eller
närmare angifva ordens ljud i trots af det i vanlig skrift
föråldrade eller oriktiga beteckningssättet. Så hafva icke blott
engelsmännen utan äfven åtskilliga andra af världens öfriga
odlade folk gått till väga för att fastställa och bringa till
klarare medvetande det vårdade riksspråkets ljud. Skulle
nu någon vilja påstå, att t. ex. en Walker velat göra sina
enskilda »smakregler» till lag för samtidens eller eftervärldens
uttal af engelskt språk, så vore ett sådant påstående lika
fåvitskt som frågan: hvar finns det språk, vi kalla
högsvenska?
Högsvenskan finns sålunda inom bildade svenskars
språkmedvetande, ehuru den ur praktisk synpunkt äfven för de
fleste bildade svenskar är ett ideal, en mönsterbild, som
sällan är fullständigt förverkligad, men som många sträfva
att förverkliga, så snart det gäller för dem att återgifva i
vårdadt tal eller föredrag litteraturspråkets, särskildt den
sköna litteraturens innehåll och ljudformer. Här framträder
nu en dubbel uppgift. A ena sidan åligger det
språkvetenskapen att, så långt möjligt är, fastställa dessa ljud och sålunda
bringa dem till klarare och allmännare medvetande samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
