Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talandes grannar och umgängesvänner, hvilka tala samma mål.
Ett språks ljudriktighet är sålunda ett begrepp af snart sagdt
obegränsad relativitet. Icke blott alla bygdemål utan också alla
bygdemålsbrytningar äro lika »riktiga», och’ gatpojkens eller
hamnbusens språk i städerna är i sin art lika riktigt som den
mest bildade språkmans eller talkonstnärs sätt att framsäga
ett språks ljud. Denna slutsats är naturligtvis ur en viss
synpunkt obestridlig, men vill man nu, som Lundell synes
mena, häraf draga den slutsats, att alla möjliga målskiftningar
inom gränserna af ett visst språk äro i fonetiskt hänseende
lika goda, lika värdefulla eller ega lika ljudvärde, sä att
intet uttalssätt inom en viss språkgräns skulle tillerkännas
företräde framför ett eller flere andra, så råkar man enligt
min mening i strid icke blott med sund vetenskap utan
också med sundt förnuft. Från denna ståndpunkt måste
man nämligen gifva Lyttkens-Wulff rätt, då de i »Svenska
språkets ljudlära»[1]
– hvilket arbete dock endast har till
syfte att bestämma riksspråkets eller högsvenskans språkljud
– framför sydsvenskt skorr-r, en åsikt, som delas af
Lundell[2], som därjämte söker ådagalägga satsens riktighet
genom hänvisningen till att skorr-r användes af »ena
hälften»(!) af Sveriges befolkning. I samma riktning uttalar sig
en annan af våra yngre språkmän, Schagerström[3], hvilken
med stor värma söker häfda de s. k. »e-menniskornas»,
uppländingars, stockholmares o. s. v. rättighet att i vissa
ställningar använda e i stället för ä eller »hålla på sitt e-ljud
såsom lika godt riksspråk som Sydsverges öppna å-ljud och
skorrande r», en åsikt, som Lundell dock icke gillar, emedan
»e-menniskorna» enligt hans uträkning utgöra högst 1 mill.
mot mer än 3 1/2 mill. svenskar, som äro »ä-människor».[4]
Men om språkfrågor skola afgöras medelst plebiscit,
så är det svårt att begripa, huru de, som hylla en dylik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
