Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Satser i uttalsfrågan, särskildt med hänsyn till högsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3:o) Slutligen fattar man i enlighet med dessa
föreställningar språkutvecklingen alltför ensidigt bestämd af blinda
naturmakter, öfver hvilka den ande, som i språket söker
ett af sina förnämsta uttryck, icke eger någon makt och
kanske ej får utöfva något inflytande. Alla andra
naturkrafter söker menniskoanden lägga under sitt herradöme
eller styra och leda i enlighet med högre syften, och blott
inför de blinda makter, som råda öfver språkets utveckling,
skulle denne ande stå maktlös och bunden! Språkbruket
varder med andra ord på detta sätt en envåldshärskare[1],
inför hvilken den på alla andra områden efter frihet och
personlighetsmedvetande sträfvande menniskan endast eger att
böja sig. Att språket ur en viss synpunkt är en naturprodukt
och språkvetenskapen en art af naturforskning, är obestridligt,
men ur en annan synpunkt står det lika fast, att språket
och särskildt poesiens och vetenskapens språk därjämte
måste betraktas såsom en konstprodukt och därför inom
vissa gränser underkastadt menniskoandens medvetet formande
eller åtminstone reglerande verksamhet. Menniskan kan icke
hindra regnet från att falla, floden från att stiga, men hon
kan bygga dammar och gräfva afledningskanaler och på
detta sätt göra den eljest förödande naturkraften tjänstbar
för högre syften.
Här möter oss sålunda på det språkliga området en
naturalism, som tämligen starkt erinrar om naturalismen på
det sedliga och estetiska området. Denna åsikt hvilar ytterst
på grundsatsen, att hvad som är i naturen faktiskt gifvet eller
öfverensstämmande med en s. k. naturdrift, är under alla
förhållanden det riktiga, det normerande eller reglerande.
Liksom man på det sedliga området sträfvar att sätta
naturdriften i stället för sedelagen, det enskilda, af mer eller
mindre omedvetna drifkrafter bestämda godtycket i stället
för den af medvetna högre syften bestämda viljan, så vill
man på språkområdet – särskildt hvad språkljuden beträffar
– fastslå såsom lika berättigade alla de språkljud, som i
det dagliga lifvets samfärdsel befunnits af ett eller annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
