- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
186

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenskt bygdemål, kanske med undantag af ett eller annat
mål i Södermanland, torde man finna den högsvenska
vokalseriens områden lika stora som i högsvenskan själf.[1]

Anmärkas bör, att Stockholms-målet, som förkastar ä1,
hvilket ersattes antingen med ä3 eller mellanljudet e3, får en
serie ä3, e3, i, som ur närhetens synpunkt eger högre
ljudvärde än högsvenskans alltför nära hvarandra liggande ä2,
ä1, e1, i, men här måste klangen vika för tydlighetens kraf,
hvarför icke ens våra liberalaste yngre språkmän, såsom
ofvan är nämdt, vilja insläppa denna egendomlighet i
riksspråket.

3:o) Att vokalljuden äro klara och klingande – så
vidt möjligt är – eller att de icke bildas så, att den
vokaliska ljudströmmen hämmas under sin utfartsväg vare sig
genom tungans eller andra mundelars ställning. Exempel
härpå ega vi i det höga ä-ljud med strupklang, som höres
i åtskilliga af våra bygdemål, i Viby surrande i o. s. v.

4:o) Att de mera klangrika vokalerna förekomma i
större antal än de mindre klangrika, sålunda t. ex. ä-ljudet,
framför allt det slutna, oftare än t. ex. ä eller e. A ljudet
är högsvenskans liksom italienskans stolthet, och i detta
ljud ligger ett af högsvenskans företräden dels framför
skånskan med sitt öppna a, dels framför de s. k. e- och
ä-målen. Att öppet ä- och ö-ljud ega klangföreträde framför
slutna ä och ö är tydligt. I detta afseende står det
klangrika Stockholms-målet före till och med högsvenskan liksom
denna framför t. ex. vestgötamålet med sina många spetsiga
ö-ljud (Tö1rngren o. s. v.)


[1]
Utan att här inlåta oss i några mera omfattande undersökningar
angående detta ämne anmärka vi endast, huru ofta det ofvannämda slappt
artikulerade och sålunda både ur tydlighetens och skönhetens synpunkt
underhaltiga vokalljudet (med tungan i bredt ä-läge och lapparne i ställning för
öppet ö) eller skiftningar af detsamma möta ögat i tryck med
landsmålsalfabetets ljudtecken. I tolf rader, valda på måfå ur ett stycke på Barne
härads mål i Vestergötland, förekommer detta ljud 12 gånger, nämligen 6
gånger för högsvenskt ö2, 3 för ä1, 2 för å2 och 1 för å1. I ett annat på
samma sätt valdt trettonradigt stycke på Sörbygds-målet i Bohuslän förekommer
samma ljud likaledes 12 gånger, nämligen 1 för högsvenskt a2, 2 för å2,
3 för å1, 1 för o1, 1 för u2, 3 för ö2 och 1 för ö1. o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free