Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och
lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens
språkliga användning.
Några af de här ofvan framstälda satserna skola vi nu
söka något närmare belysa.
Skilnaden i fonetiskt hänseende mellan det språk, vi
kalla riksspråket eller högspråket till skilnad från folkmålen,
antaga vi vara lika gammal som den högre odlingen själf.
Med utvecklingen af de religiösa föreställningarna följer städse
någon art af religiös kult. Till denna ansluta sig poesi och
sång. I de religiösa föreställningarna ingår städse ett estetiskt
element, som söker sitt uttryck i rytmiskt formadt tal, och
då detta ej räcker till för att tillfredsställa skönhetskänslan,
förbindes talet med sång och stundom med rytmiska
kroppsrörelser eller dans. Så småningom söker man i talets och
sångens konstform gifva uttryck åt allt, som fyller medvetandet
med estetiska lustkänslor, hvarvid kraftkänslan till en början
intager främsta rummet. Det är kämpens stordåd, hans bragder
och dygder och slutligen äfven hans kärlek, som mana till
poesi och sång eller liksom nödga att sammanställa språkets
ljud under en annan och skönare form än den, som gör sig
gällande i det hvardagliga talet. Dessa sånger gå nu från
mun till mun och kunna visserligen i större eller mindre grad
förändras, omformas eller omdiktas utan att dock förlora sin
egendomlighet att med hänsyn till ljud och rytm utgöra
något annat och framför allt något ädlare och skönare än
de ljud och rytmer, som det hvardagliga talet företer. På
detta sätt uppstår ett taladt litteratur- eller konstspråk, hvilket
slutligen bindes genom skriften. I likhet med hvarje alster
af lefvande eller mensklig kraft är visserligen detta språk
underkastadt utveckling. Det påverkas naturligtvis af
hvardagsspråket, hvars högsta form det ju också representerar,
men är icke underkastadt det senares ofta nyckfulla och af
tillfälligheter beroende förändringar, utan fortgår enligt fastare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
