Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om skilnaden i fonetiskt hänseende mellan högspråk och lågspråk samt om gränserna för kraftbesparingslagens språkliga användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan eller uppslukas af s-ljudet, t. ex. massäck (matsäck),
biss (bits). Här öfverskrider lagen sina gränser, och vi
råka in på vårdslöshetens område, så vida en dylik
Ijudupp-slukning ej rotfast sig i språket, t. ex. klänning (klädning).
Detsamma gäller om vricka, fragga, där d-förlusten är
onödig, men rotfäst.
För det andra yttrar sig lagen i utbyte af en
artikula-tionsakt eller ett ljud mot ett annat. Detta är berättigadt, då
utbytet sker mellan homorgana eller väsentligen likabildade
ljud, t. ex. då g i säga öfvergår till k framför t i sagt,
v i hafva till f i haft. Utbytet är berättigadt på grund af
svårigheten att här uttala den klingande konsonanten framför en
betonad klanglös i samma ljudstafvelse och leder ej till men
för öfriga ljudintressen. Detsamma gäller äfven väsentligen
om öfvergången från n till ng, då n slutar en stafvelse och
g börjar en följande, t. ex. ingång. Oberättigad varder
däremot en dylik bekvämlighetsåtgärd i fråga om
icke-lika-bildade ljud, t. ex. då n framför b eller p förvandlas till m,
som är ett läppljud, hvilket väsentligen endast genom sin
nasala klang skiljer sig från b eller p. Det är sålunda
lättare att säga imbunden, impå, men det är onödigt, då
ingen större uttalssvårighet här föreligger. Kraftbesparingen
varder munlättja, som därjämte råkar i strid med
tydlighetslagen.
Det tredje fallet, där kraftbesparingslagen gör sig
gällande inom konsonantområdet, är den s. k.
sammandragningen, som består däri, att slutet af en föregående och
början af en omedelbart följande artikulationsakt bortfalla,
så att tvenne ljud glida öfver i hvarandra med gemensam
början och slut, t. ex. utdö, som icke uttalas som ut-dö,
utan där t-ljudet glider öfver i d-ljudet. En sådan
sammandragning kan ega rum dels mellan homorgana ljud, som
endast skilja sig antingen i fråga om röstbandsklangen eller
gomseglets ställning, sålunda mellan d-t, g-k, b-p, m-b, n-d
eller tvärt om samt ng-g, vidare m-p, n-t eller tvärt om
samt ng-k, t. ex. badtimme, utdraga, vägkost, gubbprat,
långgrund, stampa, fångkost o. s. v.
Sammandragning kan också inträffa mellan
icke-homor-gana ljud eller sådana, som bildas genom olikartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
