Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om klang-l och tjock-l.
Det gemensamma för de olika slagen af 1-ljud är:
tungspetsens muskelspänning slapp eller vid, den utandade
luften utströmmar längs tungans sidoränder.
Det högsvenska l-ljudet, klang-l, l2, är en sidvarts öppen,,
vid, klingande halfkonsonant, väsentligen frambragt genom
den vida (löst spända) tungspetsens tryckning mot den öfre
tandradens fäste; det högsvenska 1-ljudet i le, alla. Eller:
medan röstbanden tona, tryckes den uppåt-bakat böjda
tungspetsen med vid muskelspänning mot den öfre tandradens
fäste, då ett svagt, ofta knappt hörbart smäll-ljud uppstårr
hvarvid sålunda munrummet framtill afspärras i midten,,
medan samtidigt luften utströmmar genom de öppningar i
munrummets bakre del, som bildas mellan tungans sidokanter
och kindtänderna, eller genom en öppning vid blott den
ena sidan, medan den andra förblifver spärrad genom tungans
tryckning mot kindtänderna[1]. När tungspetsen lemnar detta
sitt läge och luften mellan öfverkäken och den löst spända
tungans öfre yta utstötes, uppkommer ett något starkare,
smällande eller »plaskande» ljud, hvilket senare är
betecknande för det fullständiga l-ljudet, sådant det höres i slutet
af ett ord eller framför vokal eller annan konsonant än dr
t och n.
Anm. I sistnämda fall uppstår ej vid detta l-ljud
något starkare smäll-ljud, emedan tungspetsen ej släpper
tandfästet, utan liksom glider öfver i d-, t- eller n-läget.
Sålunda är det fullständiga 1-ljudet delvis ett explosivljudr
som framför d, t och n blir ofullständigt.
Det s. k. tjocka l-ljudet. Af detta ljud kunna tvenne
hufvudarter urskiljas, nämligen det starka eller fullständigt
bildade samt det svaga eller liksom förkrympta tjocka
l-ljudet. Det starka tjock-l bildas sålunda, att tungan först
böjes uppåt-bakåt mot främre eller mellersta delen af hårda
gommen, hvarefter hon i l-ställning med en bågrörelse slungas
mot munhålans botten, under sin väg först berörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
