Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på samma gång som vokalljudens. Vidare leder tjock-l
i vissa förbindelser, såsom ofvan är visadt, till försvagande
eller till utplånande icke blott af r-ljudet utan också af
l-ljudet själft i ord, där språket på grund af sina
utvecklingslagar borde ega ett l-ljud. På grund af den uppåt-bakåt
böjda tungställningen vid tjock-1 hämmas slutligen den
vokaliska ljudströmningen, särskildt då en vokal föregår
ett dylikt l-ljud, hvarvid ljudvågorna kastas tillbaka mot
svalget och den för frambringandet af de olika vokalljuden
nödiga munställningen förryckes eller försvåras. Det
kännetecknande för tjock-l’s-målen synes ligga däri, att tungan
på grund af tungspetsens så ofta förekommande höjning
mot gommen vänjes vid en tillbakadragen ställning, som
vid vokalljudens bildning föranleder en höjning af
tungryggens mellersta del, hvilken förrycker så väl de låga bakre
som de låga mellersta och främre plana vokalljudens
bildningssätt. Med denna sträfvan att bilda så många vokalljud
som möjligt i medelhög bakre eller medelhög blandad
ställning förbinder sig en svaghet i läppartikulationen, hvilken
visar sig både vid utvikningen och rundningen, så att alla
vokaler, så väl de plana som de rundade med undantag af
betonadt e, i och y, sträfva att bilda sig i enlighet med
det sväfvande och så att säga karakterslösa e2 i gosse med
de skiftningar, som blifva en följd af den svagt skiftande
läppställning, som skall antyda, huruvida ljudet hör till
a-, ä-, o-, å- eller u-klassen.
De ljud, som lida minsta intrånget af tjock-l, äro,
såsom ofvan är nämdt, e-, i- och y-ljuden samt delvis äfven
o-ljudet. Sålunda sträfva både a1, a2, ä2 och ä1 att öfvergå
till ett medelhögt blandadt ä-ljud, ä4 med dragning än åt a2,
än åt ä2 eller ä3. T. ex. ä4n4, aln;
tä4l4a, tala (Multrå); gä4t4,
galet; hä4l4v, half; fä4l4ug, färdig (Leksand); sjä4l4v, själf;
tjä4l4ke, tjälke (Östra h.). De rundade vokalerna med
undantag af y och kanske ö1 sträfva åter att bilda sig i
enlighet med det medelhöga blandade u2 med dragning än åt
å-, än åt ö-sidan. Det heter sålunda: ku2l4, kol; gu2l4v,
golf (Multrå); fu2l4ja, följa (Ydre, Bjarke, Sörbygden). Äfven
ljudet o, hvilket såsom medelhögt någorlunda häfdar sin
ställning, får dock på grund af den slappa läpprundningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
