Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyfta lymmel lif lim lybsk lipa;
lykta lycka lik liktorn ligga;
lett led len ledsen läte lätt läder lära lärft läsa läspa
löt löda lön lördag löst;
luta luden lur luft lukt lots lod låt låda lån lår lås lock
lat lada last lam labb lafve lagt;
fylt fyld sylt filt pilt mildt skylt spilta spillra smalt
{smal) snålt såld;
fylla fylde fyll sylt syllar syll stiltje still filt fila fil
giltigt gill trilla (med starkt tungspets-r) drill träla trälat träl
troligt troll spela spelte spelade spel talat tal.
(Särskildt må anmärkas svårigheten för den, som vant
sig vid tjock-l, att uttala klang-l efter lång vokal, efter k
eller ljudförbindelser, uti hvilka k ingår, äfven om l-ljudet ej
följer omedelbart på detsamma, och i förbindelsen -lj- samt
slutligen efter s, då detta uttalas som sch. I dylika fall
måste den talande särskildt vaka öfver sin tungställning och
till en början försöka uttala högsvenskt l i dessa lägen efter
ord, innehållande ett lättare frambragt tungspets-tandfästeljud
och särskildt ett rent högsvenskt s-ljud.)
Syd syl, strid sil, stöt stöd söl, möt öl, sot sol, strut
ful, gud gul, stråt stål, skott skål snål, stat stal smal, stylta
klyfta klyf, stiltje klimp klicka, böla bölja skölja, fölet följa
dölja hölja, syl slyna, sil slita sliskig, sol slokig slusk, skam
skramla, fram ramla.
Om klang-r och skorr-r.
Dessa båda r-ljud, som i sina mest utvecklade former
endast hafva dallringen gemensamt, skilja sig i själfva verket
från hvarandra lika mycket, som tungspetsen skiljer sig från
tungspenen. Den allmänna beskrifningen på de båda ljudens
bildningssätt är följande.
Tungspets-r, r3, midtvarts öppen, klingande half
konsonant, väsentligen frambragt medelst tungspetsens dallrande
mot tandvallen; det högsvenska r-ljudet i träd, rak, bar.
Eller: med något trång muskelspänning försättes den
uppåt-bakåt böjda tungspetsen med tillhjälp af den utandade, i
midten af tungans öfre yta framdrifna luftströmmen i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
