Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja till och med det mildt klingande 1-ljudet varder ej i
stånd att rätt förädla dessa ljudförbindelser. Vi erhålla blott:
link lank lunk.
För ännu ett mildt förljud måste dock det oangenäma
lynnet vika. Vi få åtminstone:
blink blank.
Men insätta vi ett hårdt k i stället för det milda b, så
framkommer åter den fula arten uti:
klink klank klunk.
Från ljudsymbolikens ståndpunkt framstår t. ex.
Bellmans mästerskap som språkkonstnär och ljudmålare kanske
icke i en ny men helt visst i en klarare belysning än någonsin
förut, till vittnesbörd hvarom vi här blott vilja än en gång
erinra om hans beundransvärda skildring af det
vederstyggliga skådespelet i gränden (jfr ofvan s. 193-94), hvarvid
denna styggelse för både förnuft och snart sagdt alla sinnen
målas väsentligen med tillhjälp af ord, i hvilka ng-ljudet
blifvit utsläckt i k-ljud utan att dock detta ljud lyckligtvis
varit i stånd att utsläcka målarens friska lynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
