Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett dylikt antagande är möjligt. Hvad vi däremot med
större bestämdhet tro oss kunna konstatera är, såsom ofvan
blifvit antydt, att i högsvenskan faktiskt påträffas en mängd
ord, som med hänsyn till förhållandet mellan ljud och
innehåll äro samstämda, andra åter, som med hänsyn till samma
förhållande äro misstämda och slutligen en massa ord,
hvilka ur den ifrågavarande synpunkten skulle kunna kallas
stämningslösa, emedan hos desamma intet dylikt
stämningsförhållande kan upptäckas. Härvid lemna vi åtminstone tills
vidare den frågan oafgjord, huruvida detta faktum beror på
tillfälligheter eller måste tillskrifvas en under
språkutvecklingen omedvetet och inom vissa gränser verkande
ljudstämningslag. För egen del äro vi mest böjda för att tro
på tillvaron af en dylik lag.
Vidare måste anmärkas, att om den samhällsande, som
lefver uti, danar och utvecklar språket, ej kunnat undgå att
bland andra faktorer i denna till största delen omedvetna
konstverksamhet äfven taga ljudstämningslagen med i
räkningen – emedan språket ju i första rummet åsyftar att
så tydligt som möjligt återspegla inre tillstånd, sålunda icke
blott sinliga förnimmelser och begrepp utan äfven
stämningarna i deras skiftande former – så måste i enlighet
med samma lag språkkonstnären och särskildt skalden
begagna den ordskatt, som står honom till buds, i samma
syfte eller till förtydligandet af sina inre tillstånd under
den form, som stämmer öfverens med graden af hans
skönhetsmedvetande och språkteknik. Han måste med andra
ord, så vida han nämligen är en »man för sig» inom sitt
område och icke blott en tiggarkung, som insveper sig i
en mantel, hoplappad af de språk-, vers- eller rimtrasor, han
händelsevis påträffat i sitt minnes skräpkammare – han
måste af alla sina krafter och all sin håg sträfva att välja
och sammanställa språkets ord så, att de under skönhetens
form så tydligt som möjligt uttrycka hans inre tillstånd.
Men han måste därjämte under denna sträfvan med djup
och innerlig tillfredsställelse helsa alla de hjälpmedel, som
erbjudas honom i språkljudens skiftande stämningsfärger
icke blott för att förtydliga, skildra, måla, utan också för
att gifva sitt konstverk en sådan fulländning, att äfven det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
