- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
291

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klingande eller smekande konsonantljud, sammanstälda till
ett musikaliskt konstverk, behärskas dock ljudmassan af det
samklingande slutackordet i andra och fjärde versraden,
hvari det slutna ä-ljudet ytterligare vinner i harmonisk skönhet
genom att vekt ansättas medelst b- och sv-ljuden och
sedermera få liksom klinga ut i n-ljudet.

Samma harmoniska stämning uppbäres väsentligen af
rimmet uti inledningsraderna till Runebergs Den femte juli:

        Nu lyser julisolen klart,
        Mitt sinne stäms så underbart
        I denna morgonstunden

ehuru den harmoniska stämningen här får en tillsats af allvar,
som fördelaktigt representeras af den kraftiga ljudförbindelsen
rt, i hvilken ä-ljudet klingar ut. Äfven återstoden af strofen
behärskas af den harmoniska a-stämningen:

        Kom, yngling, om du vill som jag,
        Kom, låt oss andas några drag
        Af sommarluft i lunden;
        Det är i dag en högtidsdag.

Och hvilken rent af öfverväldigande harmonisk verkan
åstadkommer icke Bellman medelst samma ljudförbindelse ar,
ytterligare förstärkt genom ett öppet a såsom slutljud, då
han efter de mildt vemodsfulla inledningsorden:

        Hvem är som ej vår broder minns,
        Fastän hans skugga mer ej finns?

utbrister:

        Än Floras fåglaskara
        Skall ömt hans spel förklara.
        Än jägarn vid sin snara
        Skall på sin pipa svara

Så framskymtar åter det lätta vemodsdraget i de följande
radernas halfdunkla ö-ljud:

        Hur, ibland Orfei söner
        Af Bacchus krönt så sköner

hvarefter strofen afslutas i jublande a-stämning:

        Han utan like var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free