Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - A-ljudet såsom grundton i harmoniska stämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnelagstillståndets förnämste bärare, så kan dock äfven det öppna
ä-ljudet utföra samma tjänst, särskildt då stämningen är lätt
eller glädjeblandad. Är däremot stämningens grundton allvar,
eller öfvergår en lättare harmonisk stämning i en mera
högtidlig, så torde det vara mer än en tillfällighet, att de
öppna ljuden så ofta måste blandas med slutna eller att
till och med ett högtidligt slutet å-ljud får göra tjänst som
motvikt mot det mera lättfotade, af konsonantljuden lättare
öfverflyglade öppna ä-ljudet, t. ex. uti inledningsverserna i
Nattvardsbarnen:
Klar var himlen och blå, och maj med rosor i hatten
Stod i sin helgdagsskrud på landet. – – –
»Blå» står här såsom oersättligt. Man försöke blott ersätta
det med ett annat ord af ljusare färg, t. ex. ren, skön! Det
är oersättligt så väl ur innehållets som ljudets synpunkt, ty
utan det på en gång milda och djupa allvaret i
ljudsammanställningen »blå» skulle de öppna ljuden i »maj», »hatten»
och »landet» hafva fladdrat bort med stämningens
»helgdagsskrud ».
Så äfven i fru Lenngrens mästerstycke Den glada
festen, där a-ljuden till en början liksom flockvis dansa fram
för att återspegla feststämningens glada harmoni, ehuru de
till sist måste vika för ä-ljudet i lille Görans bordsbön:
Släkt och vänner syntes nu sig samla
Mangrant till ett gladt och utvaldt lag.
Alla önskade så högt den gamla
Lycka, lycka på hans hedersdag.
Mormor ropte: »Far, nu väntar maten !»
Fromma laget strax kring bordet står.
Gubben märkte rosorna kring faten –
Lille Göran läste fader-vår.
Man jämföre för Öfrigt Bellmans bekanta:
Biåsen nu alla!
Hör, böljorna svalla,
Åskan går.
Venus vill befalla,
Där Neptun rår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
