Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Till belysning af språk/juden såsom uttryck för kraftiga och veka stämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa ord, att i synnerhet mellanvokalerna tyckas liksom
nedtystas af konsonantsorlet, t. ex. vredgas, frusta, eller
erhålla en uppgift liknande den, som eljest tillskrifves
konsonanterna, nämligen att förtydliga eller underlätta grundljudens
uttal. Vid uttalet af ord, som skola uppbära veka stämningar,
måste städse vokalljuden, särskildt de betonade, behålla sin
vokalrang, ehuru den ofta göres dem stridig af de veka
konsonantförbindelser, som här äro af nöden.
Vid framställningen af högsvenskans och de svenska
bygdemålens inbördes ljudvärde hafva vi uppvisat den
genomgripande betydelse, som det klingande tungspets-r eger för
uttryck af kraftkänslan i alla dess former och skiftningar.
I det närvarande sammanhanget skola vi därför inskränka
oss till att erinra om, huru detta kraftljud kan ytterligare
förstärkas genom kraftiga och i någon mån mildras genom
veka klingande konsonanter såsom inlednings- eller
ansättningsljud. Man märke sålunda skilnaden i r-ljudsklangen
uti ram och stram, reda och freda, rida och strida, röt och
spröt, då konsonantljuden tydligt uttalas, samt huru de slutna
vokalerna, särskildt grundvokalerna, lättare än de öppna
och särskildt än de öppna mellanvokalerna bibehålla sitt
ljudlynne efter ett r-ljud, t. ex. Ran, råd, runa, rita jämförda
med rann, troll, trott, rubba, gräns, skrynklig o. s. v.
Likaledes är det tydligt, att upprepade r-ljud i olika
konsonantförbindelser måste verka förstärkande i hvarje uttryck för
kraftkänsla, liksom återkomsten af vokalljud tillhörande en viss klass
bidrager att förstärka uttrycket af en mörk eller ljus stämning.
Såsom prof på våra nyare skalders användning af
ljudförbindelser, hvilka af r-ljudet förnämligast hemta sitt
kraftlynne, vilja vi här blott anföra följande uttryck:
– – – Sträf är furen med barrig stam,
Men midt i vinterdrifvan ännu han grönskar.
(C. D. af Wirsén: Minnesruna öfver A. J. Ångström.)
Bryter genom svärd och lansar fram mot frihetens Jordan.
(V. Rydberg: Kantat etc.)
Och fäktande fylkingar flyttas fram
Som brickorna på ett bräde.
(Snoilsky: Lützen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
