Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan visserligen känna sig frestad att le åt en
dylik händelse, men om man betänker, huruledes en med
ett sådant fel behäftad person dagligen och stundligen
alltifrån- sin tidigaste ungdom eller barndom stött emot dylika
hinder vid hvarje äfven det obetydligaste försök att meddela
sina tankar eller finna uttryck för hvad han begär eller
vill, huru han vidare, kanske så långt han kan minnas
tillbaka, på grund af denna sin oförskylda olycka varit utsatt
för hån och åtlöje från kamraters eller främmande personers
sida, huru han slutligen vid mera framskriden ålder finner
sig på grund af samma fel icke blott tillbakasatt i
umgängeslifvet utan också och hvad värre är utestängd från en mängd
af de lefnadsbanor eller yrken, som under andra förhållanden
skulle stått honom öppna, så att han till sist i trots af
kanske både intelligens och kunskaper nödgas välja ett
arbetsfält, som ur mer än en synpunkt är honom
motbjudande - när man betänker allt detta, så ställer sig saken
i ett annat ljus. Stottringen framstår såsom en i personens
inre lif och yttre förhållanden djupt ingripande olycka, som
under gynsamma omständigheter visserligen kan bäras med
jämnmod, men som under andra förhållanden ger upphof
antingen till en nervös retlighet, som förstör all inre harmoni,
eller till ett svårmod, som stundom öfvergår ända till lifsleda.
Se här dessutom några prof på, huru stottringen under
en mera utvecklad form kan yttra sig.
Gutzmann d. y. förtäljer om en äldre vid järnvägen
anstäld man, hos hvilken under stottringen icke blott
ansiktsmusklerna utan nästan hela muskelsystemet företedde sådana
kontraktioner, att då det onda alltmera förvärrades,
vederbörande ansågo honom för sinnesrubbad och sände honom
till Charité i Berlin, där dock prof. Westphal upptäckte den
verkliga beskaffenheten af hans sjukdom.
Ett annat fall beskrifves af Coën på följande sätt. En
dag inträder till honom en ung man med blomstrande
utseende och anhåller att få undergå behandling för stottring.
Hans framställning var emellertid så korrekt och flytande,
att läkaren antog, att han här hade framför sig ett mycket
lindrigt fall af uttalsstörning. Snart fick han dock erfara
annat, ty vid en fråga, han stälde till patienten, reser sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
