Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Skilnaden mellan stottring och ljudmissbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andningscentrum, hvilket särskildt i barndomen genom psykisk retning
blifvit utsatt för en rubbning, från hvilken det sedermera
icke kunnat hemta sig, hvarför det allt framgent på grund
af den blotta viljeretningen ger anledning till de
okoordinerade rörelser, som känneteckna stottrandet.
Ett viktigt, i vissa delar nytt uppslag till
stottringsproblemets lösning framställes af Ruff i Stuttgart[1], som
ansluter sig till den åsikten, att stottringens orsak måste
förläggas till hjärnan och nervverksamheten, samt betraktar
störningen på andningsområdet såsom en tillfällig yttring
af likaledes tillfälligt inträdande nervinflytelser. Enligt Ruff
förorsakas stottringen af en ryckvis inbrytande störning i
den med talverktygets muskler förbundna nervvqrksamheten,
hvilken störning i sin ordning måste tillskrifvas en kvantitativ
förändring af blodinnehållet i hjärnan eller de hjärndelar, hvilka
stå i ett mera väsentligt förhållande till talverksamheten.
Såsom ytterligare vittnesbörd om, huru skiljaktiga
ännu under de senaste åren åsikterna i detta ämne varit
och äro bland mycket framstående män, som tillika med
stor berömmelse under en lång följd af år utöfvat praktisk
verksamhet på detta område, vilja vi till sist anföra, att
Rafael Coën i Wien söker härleda stottringen uteslutande
från ett af innervationsstörningar förorsakadt bristfälligt
lufttryck i lungorna, hvilken åsikt Kussmaul stämplar såsom
högst ensidig, hvaremot den icke mindre berömde Albert
Gutzmann, »I. Lehrer an der städtischen Taubstummenschule»
i Berlin, söker med anslutning till Chervin och med
åberopande af sin långvariga erfarenhet bevisa, att stottringen
hufvudsakligen måste skrifvas på räkningen af en bristfällig
andlig och kroppslig uppfostran under barnets
språkutvecklingsperiod. Han förnekar visserligen icke möjligheten af
dispositioner eller till och med ärfda anlag hos individen
eller yttre anledningar, som kunna befordra uppkomsten af
detta uttalsfel, hvilket dock enligt hans öfvertygelse skulle
hos de fleste individer kunnat förebyggas genom ett
sorgfälligt öfvervakande och en språkuppfostrande behandling
under det första stadiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
