Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Stottringens rationela botningsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfostran med hänsyn till uppmärksamhet och vilja, hvilken
uppfostran, i den händelse han på ett själfverksamt sätt vill
tillegna sig densamma, i de fleste fall skall göra honom till
herre öfver sitt onda eller åtminstone icke någonsin lemna
honom så redlös, som då t. ex. inflytelsen af en främmande
vilja upphört, att hos honom göra sig gällande.
De hithörande öfningarna kunna, såsom ofvan är nämdt,
indelas i andnings-, röst- och tal- eller språköfningar. Med
undantag af andningsöfningarna, hvilka på grund af
patientens tillstånd stundom måste till en början bedrifvas ensamt
under någon tid, böra alla tre slagen af öfningar dagligen
fortgå jämte hvarandra, dock så, att andningsöfningarna
städse utgöra inledningen till de öfriga och med strängt
iakttagande af en stadig fortgång från lägre till högre, från
enklare och lättare till mera sammansatta och svårare öfningar.
Af stor vikt är likaledes, att man icke af otålighet skyndar
öfver till ett högre stadium, innan tillbörlig säkerhet vunnits
i det eller de föregående lägre.
Då vårt arbetes plan ej medgifver en framställning af
metodens enskildheter, måste vi inskränka oss till angifvandet
af endast hufvudpunkterna med hänsyn till de särskilda
slagen af öfningar.
Andningsöfningar.
Sedan patienten befriat sig från allt sådant uti sin
beklädnad, som kunde utöfva ett otillbörligt tryck på underlif,
bröstkorg eller kring halsen, ställer han sig i fristående
ställning eller mot en vägg med armarna korslagda på ryggen,
med underlif och bröstkorg lagom framskjutna och hufvudet i
upprätt men ledig ställning, hvarefter öfningarna taga sin början.
Hvarje samhörande in- och utandningsakt utgör en
»andningstur» eller en »tur».
Så väl in- som utandningen kan vara antingen hel
(kontinuerlig), då vare sig in- eller utandningsakten försiggår
utan stöt eller afbrott, eller delad (diskret), då vare sig
in-eller utandningsakten försiggår stötvis med eller utan
taktmässigt afdelade uppehåll.
Uppehållen mellan så väl in- och utandningsakten som
mellan de olika delarna af hvardera akten kunna markeras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
