Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den tyska tonkonsten till ett mönster för alla
nationer: inga koncessioner åt dagens mod, och
der-till en återhållsamhet från effektsökeri, som nästan
går alltför langt. Med ett ord, hvad studier,
livad sanna konstprinciper i förening med en
respektabel talent kunna tillvägabringa, det finner man
rikligen i denna fullt orthodoxa musik.
Men sångmön är en Evas dotter och förnekar
ej sina anor. Hon har ej kunnat neka den
hedersvärde mästaren sin fulla aktning och äfven skänkt
honom en och annan vänlig blick; men sin kärlek
har hon ej velat skänka honom — ehuru hon
stundom slösat den pa mången måhända mindre värdig;
denna heliga berusning, som för fantasien öppnar
den öfversinliga verldens under och låter den
dödliges tunga uttala dess mysterier i det skönaste af
alla språk — den tycks icke varit vår mästare
beskärd. Ett visst orubbligt tyskt lugn, som ej alltid
gitter förneka sitt syskontycke med flegmat, hvilar
öfver det hela och förlamar denna elastiska fjeder
som utgör fantasiens vinge. Deraf kommer ock
att tonlifvets mäktiga pulsåder, rytlimen, endast
arbetar med en viss matthet, hvilket i synnerhet i
en romantisk trolleriopera icke är rätt lyckligt. De
älskliga melodierna sakna ofta ursprunglighet, kraft,
flygt; de draga vänligt och smekande förbi oss, men
de lemna oss in statu quo, de lyfta oss icke.
Or-chestern utgör hos Marschner en solid grund,
hvar-öfver sången rör sig fritt och utan att någonsin
undertryckas, såsom eljest ofta händer; men mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
