Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till operasujet liar man länge ej vägat förar-
beta Goetlies drama; Spohrs mästerverk är nemli-
gen ej grundadt på detta. Det var tvä franska li-
brettister (hrr Barbier och Carré), som pa senare
tiden föret ogo försöket att på den goetheska dikten
(neml. första delen) anlägga en textbok. Stora och
liögst opoetiska omstöpningar hafva dock måst ske,
ehuru af det gedigna innehållet alltid tillräckligt
återstod för att lyfta denna librett öfver de vanli-
ga produkterna af denna art.
Faust sjelf, en ande, som fåfängt efterforskat
harmonien i skapelsen och hos sig sjelf, söker i ett
förbund med den negativa kraften förmågan att lösa
lifvets gator. Men öfvergifven af sin goda genius
invecklar han sig i ännu mera skärande dissonan-
ser och förlorar sig slutligen i sinliga förvirringar,
som bringa honom till afgrundens brant. Den va-
relse som han störtat i förderfvet, har dock beva-
rat sin själs renhet och blir slutligen den goda en-
gel, som räddar hans bättre jag. Detta är Faust
efter Goethes teckning. Operans Faust åter är en
möglad vindskammarmagister, som vill förgås af
ledsnad och gerna skänker efter sin arma själ, för
att sent omsider en gång utbekomma sin andel af
lifvets nöjen. Sådane individer anträffas i mängd
uti verlden, och intresset för denne Faust blir så-
lunda ganska ringa. Han är redan här i lifvet Sa-
tans lydige tjenare, hvilket förmodligen är orsaken
hvarför en extra helvetesfärd anses öfverflödig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
