Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två halfförgätna Storheter*),
En återblick till förflutna epoker i svenska
musikverlden fäster uppmärksamheten företrädesvis
vid en mästare, livars öfverlägsna förtjenster belönats
med den hos oss ej ovanliga gärden åt storheten —
glömskan: ett öde, som träffat Pelir Pr ig el ej mindre
än hans utmärkte samtida konstbroder Wikmanson.
Man frågar sig efter upphofvet till denna företeelse,
desto oförlåtligare, ju oftare den förekommer; detta
upphof är alltid detsamma och återfinnes i vårt
gamla välbekanta nationallyte, missundsamheten, jem-
te den besynnerliga, men okufliga benägenheten att
låta en storhet, men icke tvä få gälla — nemligen
samtidigt. (För litenheterna gäller tyvärr icke denna
grundsats; af dessa kan man aldrig få tillräckligt.)
Den, som nu för sig eger ett parti eller förstår
konsten att skapa sig ett sådant, låter deraf upp-
bära sig sjelf och pa samma gång undertrycka en
mindre praktisk men ej sällan mera betydande med-
täflare: denne, nu endast uppburen af sitt medve-
*) Med anledning af Minnesfesten i K. Musikaliska Akademien
i Maj 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
