Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande, drager sig vanligtvis tillbaka; hans namn
förbleknar hos samtiden och öfvergår till glömska
hos efterveriden. Detta är sakens vanliga ordning,
och sjelfva förhållandet är desto sorgligare, som det
beröfvar nationen frukterna af dess större förmå-
gors verksamhet och troligen ännu ofta kommer
att göra det.
Men de sålunda begrafna skatterna äro frön,
som icke äro ämnade till att ligga döda i jorden:
i sinom tid uppblomstra de i ny glans och herr-
lighet. Detta är en verldslag, som aldrig förfelar
att göra sig gällande; skada blott, att det ej är
den lefvande, utan endast hans grafurna, som om-
sider får skörda lagern. På senare tider har Mu-
sikaliska akademien gjort sig till en värdig uppgift
att ater bringa sådane nedmyllade dyrbarheter i
dagsljuset; såväl vid dess minnesfester som vid de
offentliga föreläsningarne har detta skett i ord och
ton, så vidt hennes krafter medgifvit. Vid detta
tillfälle framstäldes en karakteristik af Frigel såsom
konstnär och menniska, livarvid lians artistiska be-
tydelse uppskattades till dess rätta halt; men det
var först i hans egna verk, som bilden ur glömskans
natt uppsteg i full klarhet och visade de rena drag
hvarmed konstens genius betecknar sina ädlaste
söner och inviger dem åt odödligheten.
Det var ur Frigeis stora oratorium »För sonar en
pä Oljoberget,» som tvenne nummer uppfördes, nem-
ligen ouverturen och en sopranaria; båda styckena
förvånade genom sin stora och rena stil, sina ädla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
