Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anses oöfverträfflig. Ett tredje är att så mycket
som möjligt bibelialla den ursprungliga dikten och
ändå operamessigt genomkomponera den, och detta
är ett vanskligt företag, som dock i mänga hän-
seenden lyckats med Faust, i färre deremot med
Romeo och Julia.
Handlingen är en i sig sjelf ingalunda otack-
sam sujet för tonsättaren och har derför ock af
flera med framgång anlitats, nemligen med tillhjelp
af den vanliga operaappreturen, hvarpå skalden för-
lorat, men tonsättaren vunnit. Den för det talade
ordet beräknade dialogen lämpar sig sällan för det
sjungna. För dessa djupsinniga tankar, denna su-
blima kontemplation, detta praktfulla bildspråk hos
Shakespeare saknar tonen oftast ett motsvarande
i
uttryck; språket följer tanken och utvecklar raskt
och obehindradt dess gång; men musiken måste med
sin stora apparat af vexlande rythmer, sina repe-
titioner, sina harmoniska, kontrapunktiska och or-
chestrala evolutioner blifva långt efter, och följden
deraf blir ett mödosamt framsläpande af den poe-
tiska tanken, hvilken på samma gång hindrar den
musikaliska att inom dess naturenliga former fritt
utveckla sig — nemligen da, såsom här, frågan är
om regelmessiga former; recitativet eller melodra-
men vore mera på sin plats, om musik skall före-
komma vid dylika tillfällen; den sistnämda har ock
Mendelssohn med stor fördel användt i ofvannämda
verk. De båda konsterna borde ej motarbeta hvar-
andra; då de äro af olika natur, måste endera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
