Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara forherrskande, och om detta i en opera till-
kommer musiken, så måste den tillåtas röra sig
med full frihet utan att bindas eller hindras af en
annan konst. Texten måste vara beräknad för
musiken, om denna skall kunna fullständigt verka*).
Meyerbeer visste detta väl och aktade sig
noga för klassiska dramer; han fattade icke pennan
förrän han fått sin text apterad efter musikens
fordringar; äfvenså Auber (den Stumma). Wagner
åter, som omvänder sistnämnde förhållande, har
ganska riktigt påstött de klippor vi ofvan antydt,
och detsamma liar ej sällan händt Gounod uti
ifrågavarande opera. De stora scenerna, som i tal
verka så sublimt, blifva stundom tröttande i denna
långa, taktmessiga deklamation ; kompositören måste
ofta bortkasta sitt ännu outvecklade motiv för att
icke tappa bort poeten, som å sin sida stundom
maste dröja, på det att tonsättaren må kunna hinna
med. Sådane partier äro t. ex. scenen i andra
aktens början, der Romeos allokution till Julia
mera liknar en andebesvärjelse än en kärlekssång,
vigselscenen, Lorenzos skildring af sömndrycken,
femte akten m. m. De berömda duetterna i slutet
af andra och början af fjerde akten innehålla stäl-
len af den ädlaste skönhet, den intressantaste ef-
fekt, men de framträda isoleradt och verka derför
*) Här vilja vi reservera oss mot ett motsatt falskt manér:
konsertmusiken i operan. Afven Gounod har här offrat åt
detta mod, nemligen i den hos oss uteslutna koloraturvalsen
— en artighet mot mad. Miolan.
Musik ock Theater. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
