Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi stepl*elr.
»Med kula .,. Med hagel kan man inte skjuta
dem... Köp den! Ni skall få den för tjugu
kopek ...»
»Hvad skulle vi göra med den? Den måste
stekas; om man kokar den, blir den kanske så seg
att man inte kan äta den ...»
»Så förargligt! Om jag går till värdshuset med
den, får jag nog en half rubel, men det är så långt
— femton verst...»
Främlingen slog sig ned, tog bössan från axeln
och lade den bredvid sig. Han tycktes vara sömnig
och trött, plirade med ögonen i eldskenet och tänkte
tydligen på något mycket angenämt. Man gaf honom
en sked och han började äta.
»Hvad heter du?» frågade Dymoff.
Främlingen hörde ej frågan och såg icke ens
på Dymoff. Det var tydligt, att mannen med det
ständiga leendet ej kände hur maten smakade, ty
han tuggade mekaniskt och förde skeden långsamt
till munnen, ibland tom och ibland alldeles full. Han
var icke drucken, men det låg något slappt öfver
hans ansikte.
»Jag frågade hvad du heter?» upprepade Dymoff.
»Jag? . . .» sade främlingen, som om han vaknat
upp. »Konstantin Svonyk trån Kovna, som ligger
fyra verst härifrån.»
Och för att låta dem veta att han icke var någon
fattig stackare, skyndade han att tillägga:
»Vi ha svingård och många bikupor.»
»Du är således hemma hos dina föräldrar?»
»Nej, nu är jag min egen ... Jag stod brudgum
för en tid sedan... Så nu är jag gift! Har varit
gift i aderton dagar...»
Tschechoff. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
