Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f» pa steppen.
»Ja, äktenskapet är heligt,» sade Pantelei. »Gud
har välsignat det...»
»Han låter sin unga hustru ligga hemma ensam,
medan han själf ströfvar omkring på steppen!»
skrattade Kirjocha. »En sådan underlig karl!»
Konstantin ryckte till som om någon stuckit
honom på en ömtålig punkt, skrattade och rodnade.
»Herre Gud, hon är ju inte hemma!» sade han,
tog skeden hastigt ur munnen och såg sig glad och
förvånad omkring. »Nej, hon har rest hem till sin
mor på ett par dagar! Ja, hon har rest, och jag är
som ungkarl igen!»
Konstantin ville åter försjunka i sina funderingar,
men glädjen hindrade honom att samla tankarna.
Han ändrade ställning, som om han suttit obekvämt,
skrattade och slog med händerna. Han tyckte det
var skam att förråda sina känslor för främmande
människor, men slutligen kunde han icke motstå
längtan att få gifva andra del af sin glädje.
»Hon har rest till sin mor,» sade han rodnande
och flyttade på bössan. »I morgon kommer hon
tillbaka. Hon skulle vara hemma vid
middagstiden.»
»Då har du väl tråkigt?» frågade Dymoff.
»Ja visst... Herre Gud, vi hade ju nyss gift
oss, och så reste hon! Det var en svår pröfning för
mig! Hon är så god, så vacker, skrattar och sjunger
jämt. När hon är hos mig, lefver jag i ett ständigt
glädjerus — men då hon är borta, känner jag mig
olycklig och irrar hela dagen omkring på steppen
som en dåre...»
Konstantin gnuggade sig i ögonen och såg
leende in i elden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
