Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f»
Pa STEPPEN.
ligen gick det så långt att jag till och med ville
taga plats som dräng i Demidova, för att få vara i
hennes närhet. .. Det blef en uppståndelse!. . . Mor
bad, far blef ursinnig... När jag i tre år lidit de
grymmaste kval, beslöt jag resa till staden och bli
istvostschik ... Men ödet hade annorlunda beslutit!
Vid påsken gick jag till Demidova för att få se henne
ännu en gång...»
Konstantin lutade hufvudet tillbaka och skrattade
så hjärtligt, som om han på något mycket knepigt
sätt lyckats lura någon.
»Jag fick se henne nere vid flodstranden,»
fortsatte han. »Jag tänkte på allt hvad jag lidit för
hennes skull, bad henne gå med mig en stund och
talade med henne en hel timme. Hon blef kär i
mig!... Hon hade aldrig förr älskat mig, men efter
de orden väcktes kärleken ...»
»Hvilka ord?» frågade Dymoff.
»Ord?... Inte minns jag dem nu... Hvem
kan komma ihåg hvad man sagt, då orden strömma
som vattnet ur en takränna: Ta-ta-ta-ta! Men nu
kan jag inte få säga henne ett enda ord... Nu har
hon rest ifrån mig — den lilla skatan — hem till
sin mor ... och jag irrar kring steppen utan henne ...
Jag kunde inte sitta hemma... Det var mig
omöjligt! ...»
Konstantin sträckte ut sig på marken med
händerna under hufvudet, reste sig sedan och intog åter
samma ställning som nyss. Alla hade nu fått klart
för sig, att han var en förälskad och lycklig
människa — lycklig, men ändå sorgsen; leendet, blicken
och hvarje rörelse uttryckte en lycka blandad med
vemod. Han visste ej hvart han skulle gå, om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
