Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skuggor bilda de fantastiska figurerna på väggarna.
I vagnen finnas åtta oxar. Några af dem vända på
hufvudena, se på männen och slå med svansarna;
andra försöka lägga sig eller ställa sig så bekvämt
som möjligt. De ha det mycket trångt. Om en
lägger sig, måste de öfriga stå tätt hoppackade. De
ha inga bås, inga krubbor, ingen halm, inte en enda
hötapp...[1]
Efter en lång stunds tystnad tar gubben upp
en silfverrofva ur fickan och ser efter hur mycket
klockan är: en kvart öfver två.
»Vi ha redan stått här två timmar,» säger han
gäspande. »Jag måste gå och skynda på dem, eljes
få vi stå här tills det blir morgon. Gud vet hvad
de göra... de måste ha somnat.»
Han stiger upp, skrider följd af sin långa skugga
försiktigt ur vagnen ut i mörkret och går längs efter
tåget. Då han gått förbi ett tjugutal vagnar får han
se den röda glödhögen lysa i lokomotivet; en
mänsklig gestalt står lutad mot ugnen; mösskärmen, näsan
och knäna äro purpurröda, allt det öfriga är svart
och kan knappt urskiljas i mörkret.
»Skola vi stanna här länge?» frågar gubben.
Intet svar. Den orörliga gestalten är tydligen
försänkt i sömn. Gubben harklar sig och går,
skälfvande i den råa, fuktiga nattluften, förbi lokomotivet;
i samma ögonblick sticker det skarpa skenet från de
två lyktorna honom i ögonen — och sedan blir
nattens mörker ännu mer ogenomträngligt; han går in
på stationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
