Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jascha öppnar kranen, skjuter ut armbågarna för att
ingen skall kunna hindra honom och fyller sin kanna
full med sjudande vatten.
»Din förbannade tjufpojke!» ropar värden efter
honom då han springer tillbaka till vagnen.
När gubben Malachin druckit té, uppklarnar
hans mulna ansikte något.
»Nog tänker man på att äta och dricka, men
att arbeta glömmer man bort,» säger han. »Hela
dagen i går gjorde vi inte annat än åto och drucko
och glömde bort att skrifva upp utgifterna. Herre
Gud, en sådan försummelse!»
Högt genomgår gubben alla utgifterna från
föregående dag och skrifver äfven upp i
anteckningsboken hur mycket han gifvit lokomotivföraren,
maskinisten, smörjaren...
Persontåget har under tiden gått och ett
lokomotiv ilar fram och åter på banan, som det synes
utan något mål — blott för att fröjda sig öfver sin
frihet. Solen har gått upp och glittrar öfver snön;
från taken drypa klara vattendroppar. Gubben stiger
långsamt ned ur vagnen och går fram åt stationen.
I första klassens väntsal stå lokomotivföraren och
stationsföreståndaren, en ung man med rödt skägg
och klädd i en präktig rock af ulligt tyg. Den unge
mannen står stilla på ett ställe, graciös som en vacker
kapplöpningshäst; han ser sig omkring, hälsar på de
förbigående, småler, plirar med ögonen... Han är
frisk och rödblommig och ser glad ut; hans ansikte
riktigt strålar af lifsglädje och friskhet så att man
vore frestad att tro att han nyss fallit ned från
himlen tillsammans med snöflingorna. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
