Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
221
spår af allt detta, som på samma gång lockat och
skrämt honom. .
Allt föreföll så alldagligt, så prosaiskt och
ointressant. Det enda, som särskildt ådrog sig hans
uppmärksamhet, var den smaklöshet, som framträdde
öfverallt — i rummets dekorering, i dräkterna och
i de dåliga taflorna, och som tycktes vara
fullkomligt afsiktlig. Denna smaklöshet var något
karakteristiskt.
»Hvad alltsammans ändå är futtigt och dumt!»
tänkte Yasiljeff. »Hur är det möjligt, att allt det
fadda och osköna, som jag ser här, kan fresta
normala människor och drifva dem att begå så
förfärliga synder — att köpa lefvande varelser för pengar ?
Jag förstår mycket väl att rikedom, skönhet, behag
eller en häftig passion kan förleda människor till
synd, men finnes väl något sådant här? Hur kunna
de låta bedåra sig af allt detta usla? Men hvad
tjänar det till att grubbla öfver detta!...»
»Hör du, storskägg, bjud på porter!» sade den
blonda flickan till honom.
Yasiljeff kände sig plötsligt alldeles
bortkommen.
»Med största nöje,» sade han och bugade sig
artigt. »Men då måste ni ursäkta, fröken, att
jag ... att jag inte kan dricka med er. Jag dricker
aldrig.»
Efter fem minuter voro vännerna redan på väg
till ett annat hus.
»Nå, men hvarför rekvirerade du in porter?»
sade medicinaren försmädligt. »En sådan slösare!
Att så lättsinnigt kasta bort fem rubel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
