Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ETT OBOTLIGT ONDT.
granna banden, matroskostyraerna och de pussiga,
blåröda kinderna; han förstod, att allt här var som
det borde vara, att om bara en enda af kvinnorna
hade varit klädd som andra människor, eller om det
hängt vackra gravyrer på väggarna, skulle det ha
verkat störande på den anda, som rådde här på
gatan.
»Hvilken fullkomlig brist på grace i deras sätt
att bjuda ut sig!» tänkte han. »Ar det verkligen
möjligt att de inte inse, att lasten blir berusande
endast när den är väl dold och när den bär
skönhetens och dygdens förklädnad? En enkel, svart
dräkt, ett blekt ansikte, ett sorgset leende och
stämningsfull skymning verka kraftigare än allt detta
simpla glitter. Hvilken inskränkthet! Om de icke
själfva begripa detta, borde deras gäster lära dem
att...»
En dam, klädd i polsk dräkt med hvitt
päls-garnityr, kom och satte sig bredvid honom.
»Hvarför dansar ni icke?» frågade hon.
»Hvarför ser ni så bedröfvad ut?»
»Därför att jag har tråkigt.»
»Säg till om en flaska vin, så behöfver ni inte
ha tråkigt längre.»
Vasiljeff svarade ingenting. Efter en stunds
tystnad frågade han:
»Hur dags går ni och lägger er?»
»Klockan sex.»
»Och när stiger ni upp?»
»Ibland klockan två och ibland klockan tre.»
»Och hvad gör ni när ni stigit upp?»
»Vi dricka kaffe och klockan sju äta vi mid-
dag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
