Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 ETT OBOTLIGT ONDT.
djärft i blicken — alldeles som en ung jakthund,
som spårat upp en hare. Vasiljeff kände god lust
att stryka med handen öfver hans hår: skulle det
vara sträft eller lent? Troligen sträft som på hundar.
3.
De två glas porter, som artisten druckit, hade
stigit honom åt hufvudet och gjort honom onaturligt
munter.
»Nu gå vi till ett annat ställe!» kommenderade
han och slog med händerna. »Jag skall visa er något
ännu bättre!»
Då han fört sina vänner till det hus, som enligt
hans mening var bäst, ville han dansa kadrilj.
Medicinaren knotade öfver att musikanterna begärde en
rubel, men gick slutligen in på att bli hans vis-à-vis.
Kadriljen började.
Äfven här såg man samma smaklösa prål som
på de föregående ställena. Här funnos alldeles
likadana speglar och taflor, likadana frisyrer och dräkter.
Då Vasiljeff noga granskat allt, kom han till det
resultatet, att det ändå icke kunde kallas smaklöst,
men att den smak och den stil, som rådde på
S—ft-gatan, ej stod att finna annorstädes — det var något
fullkomligt i all sin fulhet, något, som ej var
tillfälligt, utan i detalj utarbetadt. När han kom till
det åttonde huset, förvånade han sig hvarken öfver
färgen på dräkterna eller öfver de långa släpen, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
