Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvinner i mörkret... Han är åter ensam, åter
börjar kvällens vemodsfulla stillhet göra intryck på
honom... Sorgen, som för en kort stund liksom
domnat bort, vaknar nu åter till lif och börjar sarga
hans hjärta med förnyad styrka... Hans blick irrar
från den ena sidan af gatan till den andra och följer
med ett oroligt, lidande uttryck människorna, som
gå fram och tillbaka: finns det bland dessa tusentals
människor icke en enda, som vill lyssna till honom?
De skynda alla förbi utan att bry sig det minsta
hvarken om honom eller om hans sorg. Denna
bittra, gränslösa sorg! Om den kunde spränga hans
bröst och strömma ut, skulle den släcka hvarje
ljusstråle, men nu är det ingen, som ser den. Det
uttryck den finner är för svagt — den märks
icke...
Jona får se en portvakt komma ut på gatan och
börjar prata med honom.
»Hur mycket är klockan, min vän?» frågar han.
»Tio... Hvarför står ni här?... Far hem...»
Jona kör långsamt ett litet stycke framåt,
sjunker samman och hänger sig åt sin sorg... Att
vända sig till människor anser han nu vara
fullkomligt lönlöst... Efter några minuters förlopp
spritter han plötsligt till som om han känt en häftig
smärta, sträcker på sig och rycker i tömmarna...
Han kan icke längre härda ut med detta.
»Hem...» tänker han. »Hem!»
Hästen, som fullkomligt förstår hans tankar,
börjar springa i traf... Efter halfannan timme sitter
Jona hemma vid den stora, sotiga spisen... Kring
spisen, på bord och bänkar sitta människor och
snarka... Luften är tung och osund... Jona ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
