Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på de sofvande... rifver sig bakom örat och tycker
det är tråkigt, att han kommit så tidigt hem...
»Inte har jag någon hafre kvar...» tänker
han. »Det är också en sorg. När en människa har
fullt upp att göra och har nog med mat både för
sig själf och sin häst, då är hon alltid lugn och
belåten...»
En ung isvostschik reser sig upp i ett hörn af
rummet, gäspar yrvaken och sträcker sig efter en
mugg med vatten.
»Vill du ha något att dricka?» frågar Jona.
»Ja, visst vill jag det!»
»Se här... Gud styrke dig!... Käre bror,
min son har dött... Hör du på?... På sjukhuset
nu i veckan...»
Jona söker utforska hvad intryck hans ord gjort:
ynglingen har icke ens hört dem, han har lagt sig
ned igen och sofver redan... Gubben suckar...
Lika mycket som ynglingen längtat efter att få något
att dricka, lika mycket längtade han efter att få
tala. Snart var det en hel vecka sedan sonen dog,
och ännu hade han icke fått öppna sitt hjärta helt
för en enda människa... Han hade endast fått göra
några antydningar om sin sorg och alltid blifvit
afbruten... Han måste få berätta om hur sonen
sjuknat, hur han lidit, hvad han sagt under sina
sista timmar — hur han dött... Han måse få
beskrifva begrafningen, och hur de reste till sjukhuset
för att hämta den dödes kläder. Hans dotter
Anisja stannade hemma... Om henne måste han
också tala... Hur mycket var det inte han
hade att berätta om! Hans åhörare måste sucka,
klaga, gråta... Det vore nog bättre att tala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
