Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrecht, I. L. - Albrechtsberger, J. G. - Alembert, Jean le Rond, d' - Alfred den store. Konung af England - Algarotti, I. - Aliquottoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musikskriftställare och tonsättare; f. i
Mühlhausen 1732; † 1773.
Albrechtsberger, J. G.
Hoforgelnist och kapellmästare vid
stephanskyrkan i Wien; f. i Klosterneuburg nära
Wien 1736; hedersl. af svenska
musik. akad.; stor contrapunktist,
tonsättare och theoretiker; † 1809; bland
hans elever räknas Beethoven och
Hummel. v. Seyfried har utgifvit hans
samlade skrifter rörande generalbas,
harmonilära och composition, deraf 2:dra
uppl. utkom i 3 band hos Haslinger i
Wien 1837.
Alembert, Jean le Rond, d’. En af
18:de seklets störste mathematici; f.
i Paris 1717; upptogs som hittebarn;
befanns sedermera vara illegitim son till
skalden Destouches; valdes 1772 till
ständig secreterare i vet. akad. i Paris.
Utgifvit värdefulla afhandl. i akustiken
och i musikens theori, samt,
tillsammans med Diderot, den verldsbekanta
Encyclopedien; † 1789.
Alfred den store. Konung af
England; f. 849; † 901; införde christna
läran i sitt rike och var ytterst
verksam för sitt folks bildning och
förädling; säges stiftat en lärostol för
musik i Oxford. Sjelf skall han hafva
varit en skicklig harpspelare.
Algarotti, I. Grefve, Kammarherre
hos Fredrik den store; f. 1712 i
Venedig; lärd, målare och kopparstickare;
† i Pisa 1764; har författat det
ypperliga verket: »Saggio sopra l’opera
in musica» (Livorno 1733).
Aliquottoner. Bitoner, partialtoner,
harmoniska eller medljudande toner.
Sådana toner, hvilka helt svagt
förnimmas jemte den primära tonen. De
uppstå genom egna vibrationer hos
särskilda delar af den ljudande
strängen, och kunna blott af ett öfvadt öra
klart uppfattas.
Aliquottonernas svängningstal
förhålla sig till hvarandra som de enkla
talen 1. 2. 3. 4. 5 . . .; den första är
grundton och den 2:dra dess octav;
den 3:dje är qvinten till octaven; den
4:de octavens octav; den 5:te är terzen
till denne o. s. v. Då en sträng
vibrerar, höres nästan alltid, utom
grundtonen som svarar mot strängens hela
längd, äfven en följd af dennes
aliquoter: octaven, motsvarande strängens
halfva längd; qvinten svarande mot
strängens tredjedel o. s. v. ända till terzen som
motsvarar strängens femtedel. Häraf
synes, att strängen icke endast vibrerar
med hela sin längd, utan äfven att
på samma gång, hvarje dess hälft,
tredjedel, fjerde- och femtedel vibrera
hvar för sig. Om man flyttar den
rörliga stallen på monochorden till
midten af strängen och trycker den
sednare helt löst emot denna punkt,
under det man med stråken stryker helt
nära en af de fasta stallarna, för att
bringa strängens ena hälft i vibration,
så kommer ögonblickligen äfven den
andra hälften i rörelse, oaktadt
midtelpunkten är fortfarande orörlig eller
bildar en s. k. svängningsknut.
Likaledes då man sätter den rörliga
stallen på 1/3-delen 1/4-delen eller 1/5-delen
af strängens längd, och i öfrigt
tillvägagår på nyssnämnda sätt, komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
