Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carafa, eller Caraffa, Michele - Carcassi, M. - Carey, Henry - Carezzerole - Carillow - Cartesius, G. - Carl XII:s fältmarsch - Carlson, Carl Gustaf - Carmaguole - Carré, L. - Carter, Th. - Cartesius - Carulli, F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt blef Riddare af Hederslegionen.
Från 1814 egnade han sig helt och
hållet åt Tonkonsten. Mest populära
bland hans operor äro: »Le Solitaire»:
»La Violette»; »La prison d’Edinbourg».
C. dog i paris 1849.
Carcassi, M. Guitarrvirtuos; f. i
Italien 1792; rönte, öfverallt der han
i Europas större hufvudstäder uppträdde,
stort bifall. Har utgifvit talrika
Comp. för sitt instrument; vistas f. n.
i Italien.
Carey, Henry. Skald och
Sångcomponist; f. i London 1669; var
naturlig son till markisen af Halifax.
Den, ursprungligen till en Cantat för
Georg den II:s födelsedagsfest,
bestämda, sedermera till Engelsk Folksång
antagna hymnen: »God save the King»
(s. d.), är componerad af C. Den
sägen, att Händel vore nämnde hymns
tonsättare, har troligen uppkommit
deraf, att C., som icke var särdeles
hemma i instrumentationen, vände sig, för
att få sitt Compositionsutkast
instrumenteradt, till Händel’s renskrifvare,
hvilken åt C. arrangerade hans hymn. Sina
samtliga Visor och Ballader utgaf C.
i London 1704. Hans oordentliga
lefnadssätt bragte honom slutligen i
största nöd, derunder han i ett tillstånd
af sinnesförvirring tog lifvet af sig
1734
Carezzerole. (It.) Smekande.
Carillow. (Fr.) Tonstycke, satt för
klockspel. Äfven benämnnig på sådant
instrument. Se Klockspel.
Cartesius, G. Berömd Italiensk
tonsättafe; f. i Padua 1600; kapellmästare
vid Apollinarikyrkan i Rom. †
vid 90 års ålder. C. fullkomnade
Recitativet, och var den förste som till
sina kyrkocomp. satte
instrumentalaccompagnement. Bland hans elever
räknas Alessandro Scarlatti. Comp.
oratorier; motetter etc.
Carl XII:s fältmarsch. Se Marsch
bussar! gån på.
Carlson, Carl Gustaf. Bokhållare i
f. d. kongl. Nummerlotteri-contoret,
musikdirectör och orgelnist i Adolph
Fredriks församling i Stockholm. Led.
af musik, akad., och lärare derstädes i
orgelspelning; † 1854. Den classiska
musiken var hans älsklingsstudium. Om
hans forskningsifver bevittna de i hans
qvarlåtenskap funna, af honom gjorda
rikhaltiga anteckningar. I yngre år
lär han som executör på harpa
utvecklat en betydande färdighet.
Carmaguole. (Fr.) En, under
Franska revolutionen 1792 gängse folkvisa,
som afsjöngs under en vild dans;
härstammar från staden Carmagnola i
Savoyen. Begynnelseorden äro: »Madame
Veto avait promis», och refrängen:
»dansons la Carmagnole, vive le son du
canon.»
Carré, L. Fransk mathematiker;
bondeson, f. 1663; † 1711 som Led.
af Franska Vet. Akad. Utgifvit flera
musiktheoretiska afhandlingar.
Carter, Th. Engelsk tonkonstnär;
f. 1768 i Irland. Studerade
tonkonsten i Neapel; † 1805. Comp. operor;
concerter och omtyckta sånger.
Cartesius. Se Descartes.
Carulli, F. Berömd guitarrist; f. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
