Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fuga - Fuga aequalis motus - Fuga authentica - Fuga canonica - Fuga composita - Fuga contraria - Fuga doppia - Fuga impropria - Fuga in conseguenza - Fuga in contrario tempore - Fuga incomposita - Fuga inversa - Fuga libera - Fuga mixta - Fuga obligata - Fuga per arsin et thesin - Fuga per contrarium reversum - Fuga per contrarium simplex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
augmentationem), dels omvändt (all
roverscio) dels inträdande på olika
taktdelar (per arsin et thesin),
hvarjemte åtskilliga der och hvar inskjutna
mellanharmonier förbinda det hela.
Till sist sammanträngas
repercussionerna så, att innan en stämma hunnit
sluta det fattade themat, redan en
annan börjat dermed (alla stretta), och
det hela slutar med en orgelpunkt och
fullkomlig cadens. Dessa äro
hufvuddragen i den stränga fugan» Fri, —
libera eller soluta (Lat.) kallas fugan,
om deri åtskilliga friheter från reglorna
ega rum, eller om andra, för den
stränga fugan, främmande satser deri
förekomma. Dubbel — kallas fugan,
om 2:ne themata deri förekomma.
Ordet fuga, som kommer från Latinet
och betyder flykt, har upptagits
såsom konstterm för denna musikform,
då häri de olika stämmorna likasom
tyckas oupphörligt jaga hvarandra på
flykten. Behandlad af mästarehand, är
fugan bland alla musikformer den
mest storartade och som lemnar
tillfälle att på det mest lysande, sätt
genomföra den polyphona satsen.
Händel’s, Seb. Bach’s och Graun’s fugor
äro mönster i sitt slag. Joh.
Ockenheim (1420), anses som fugans
uppfinnare.
Fuga aequalis motus eller Fuga
recta. (Lat.) Fuga, deri Dux och
Comes fortskrida åt samma håll.
Fuga authentica. (Lat.) Fuga, hvars
thema utgöres af en stigande tonföljd.
Fuga canonica eller totalis. (Lat.)
Detsamma som Canon.
Fuga composita eller recta. (Lat.)
Fuga, deri themats noter fortskrida
stegvis.
Fuga contraria. (Lat.) Fuga, deri
comes’ noter gå i motsatt rörelse mot
Dux’.
Fuga doppia. (It.) Dubbelfuga. Se
Fuga.
Fuga impropria eller irregularis.
(Lat.) Fri fuga. Se Fuga.
Fuga in conseguenza. (It,)
Detsamma som Canon.
Fuga in contrario tempore. (Lat.)
Detsamma som Fuga per thesin et
arsin (s. d.).
Fuga incomposita. (Lat.) Fuga, deri
themats noter fortskrida språngvis.
Fuga inversa. (Lat.)
Omvändningsmessig Fuga, från början till slut
utarbetad i dubbla, omvända
contrapunkten.
Fuga libera eller soluta. (Lat.) Fri
fuga. Se Fuga.
Fuga mixta. (Lat.) Fuga, i hvilken
comes uppträder dels i olika
intervaller, dels i omvändning, förkortning,
förlängning etc.
Fuga obligata. (Lat.) Sträng Fuga.
Se Fuga.
Fuga per arsin et thesin. (Lat.)
Fuga, i hvilken Dux inträder på starka
taktdelen, och Comes på den svaga,
o. t. o.
Fuga per contrarium reversum.
(Lat,) Fuga, i hvilken, vid themats
omvändning, notvärdena förblifva desamma.
Fuga per contrarium simplex. (Lat.)
Fuga, hvari themats noter uppträda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
